Det blev ett roligt och inspirerande pass ihop med Keith idag på förmiddagen.
Han laddade för en kall runda trots att termometern visade 8 grader. Det är sk barmittsar han har på handtagen, och för en som har problem med frusna händer kan det vara räddningen.
Vi hade, för en gång skull, enats om en runda före vi begav oss. Minimalt med asfalt, lite stig och mest grusväg. Tempot skulle vara ”lagom”. Och vi skulle stanna och fika/luncha i Bor. Och det var ungefär så det blev.
Karlsfors.
Jag glömde vattnet på trappan hemma och Keith som åkte på sin sprillans nya 13,1 kg tunga carbonvinterhoj hade inte monterat flaskställ.
Min Scott Scale 910 väger in på 11,4 kg fullutrustad (pedaler, skärm, flaskhållare). Det kommer jag att få höra många gånger i vinter!
Eftersom jag haft en förkylning som grott i veckan ville jag inte gå på max. Men vi körde på lite grann i Hindsenbacken som är en 2,5 km grusvägsbacke, det kändes förvånansvärt bra. Vi behövde inte ta tjuren vid hornen utan kom upp ändå.
Men för att ta oss ner behövde Keith faktiskt ”take the bull by the horns” då vi blev stoppade av fem tjurar som intagit vägen där vi skulle. Jag var rätt skräckslagen ett tag. Det byttes nämligen roller ett par gånger -ibland hade Keith övertag och andra gånger var tjurarnas ledare på väg att ta kommandot. Men där var vi rätt lika (jag och tjuren) han gav sig och vi kunde cykla vidare.
Nu är det lördagsmys för hela slanten.
SANDRA SOFI SALINGER 