Vi kom iväg till Eksjö till slut. Och det var gott om plats på parkeringen.
Keith och Niklas har aldrig cyklat i Eksjö på deras byggda stigar. Jag har kört en av Ränneborgscupens banor tidigare och visste att det var värt resan. Där är verkligen fint och rolig cykling. Varvet är intensivt och består till stor del av kurvor men också rötter, stenar och berghällar i en härlig blandning. Ena varvet är runt sju kilometer medan det andra var ca 5 km men betydligt mer tekniskt. Till på köpet var det blött och gott om hala rötter. Jag behöver den typen av träning och eftersom Keith är både modigare och mer teknisk än mig fick jag sparringkompisen jag behöver.
Det var en rätt grå dag men just här trängde solen genom.
Det är riktigt kul att brorsan har fastnat för MTB cyklingen. För vår del blir det extra lätt att umgås under de formerna och med likasinnade. Och så fort det är fika pratar de här herrarna om byggprojekt. Det är stora drömmar och vem vet vad som händer en vacker dag. Hoppas!
Den här stenen heter ”fjärtestenen”, fråga Keith varför. Han är påläst.