Söndagsförmiddag.

Godmorgon eller godförmiddag skulle jag nog säga. Jag har blivit en riktig morgonmänniska. Ibland mot min vilja. Idag tex hade jag gärna sovit en timme till men det ville inte kroppen. Så jag klev upp och började med att tända i båda spisarna. 

 Efter det tog jag mig ut på en promenad, delvis på vår mountainbikebana. Hela tiden kände jag mig förföljd, jag hörde steg bakom mig. Det var ingen som jagade mig, det var träden som slaskade och det lät som steg när snön träffade marken. Skönt att knäcka den. 

    
    

 Jag har (tyvärr) inga cykelpass att blogga om då jag har en ofrivillig träningspaus. Eventuellt mer om det senare. Men cykeln är nyservad och redo när som, det har Pelle hjälpt till med. Keithans cykel fick fina nya trissor i matchande blått. Stiligt!