Så här låg vi till på Vättern

Varför inte grotta ner sig lite i statistiken som finns?

Dels intressant med summeringen. 18 452 som fullföljde! Härligt med så många cyklister på en och samma runda.

Mycket intressant med vår position i Bankeryd.
Jag tyckte att vi körde bra i motvinden och rackarns vad bra vi gjorde det, pos 68 i Bankeryd. Det var verkligen riktigt hög moral i gruppen och mig veterligen var alla med runt i kedjan. Det var liksom ingen tvekan om att det gällde att bidra.

Glädje, Utmaning, Gemenskap och jäkligt jobbigt. Riktigt kul att kunna cykla runt Sveriges näst största sjö på tid ihop med kompisar… Förresten är det ju faktiskt den sjön som fått oss att bli kompisar.

Nästa år kör vi med 7 h 20 min som mål om jag får önska. Det kommer vi att klara om vi har lite fler gemensamma ”grill-kvällar” under våren, ser till att Pierre O, Petter T, Alex Ö och Johan E är friska, hetsar Jocke H och Jocke L att träna på, undviker att Rickard A och Rickard H får punka under rundan, bokar upp Rickard S och Pelle E Vätternhelgen, håller Tobbe och Ulf rullande mm, mfl. Herregud vad många ess vi har i rockärmen.

Jag har aldrig längtat efter Vätternrunt men nu välkomnar jag 2014 års Vätternrunda. Attans att det är ett helt år kvar.

Min (och teamets) Vätternrunda 2013

Jag har fullföljt min femte Vätternrunda.

Denna Vätternrundan blev inte alls som jag hade förställt mig. Jag har tidigare berättat om olyckan med följden att två hamnade på sjukhus, det hade jag inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.
Jag trodde (faktiskt) inte heller att vi skulle köra så bra som vi gjorde och jag visste inte jag var i så bra form som jag är.

Däremot är jag glad för att vi fick till så bra körning i gruppen och jag är nöjd med att min kropp var samarbetsvillig.

TEAMET och rundan
Första och andra Vätternrundan med Team High Chaparral (2010+2011) var vi riktigt tränings flitiga och vi fick till en grym lagkänsla. Vi lärde känna varandra och vi hade kul ihop. Vi var på träningsresor, vi hade fikarundor, vi hade hårda pass, vi stressade varandra och träffades på NT-service och drack kaffe efter varje söndagspass under vintern. Alla började tänka TEAM (togetherness) och inga individuella tider på Vätternrunt räknades. Det var långt ifrån mentaliteten ”det står inte i resultatlistan vem som dragit mest”.Vi var 120 st som startade med olika tidsmål 2011 och gruppen jag körde med cyklade runt på 7h 38 min.
Till 2012 lades Team High Chaparral satsningen ner och Vätternrundan ordnades i Värnamo cykelklubbs regi. Ett trettiotal färre körde Vättern, bland dem jag.

Efter rundan 2011 svarade jag på en enkät där man bland annat skulle ge tips på hur VR kunde göra en bättre insats med miljön och skräpet som slängs utmed vägen. Då jag precis åkt cykelvasan och sett deras skräpzoner vart det mitt tips till VR att de skulle göra likadant. Och jag tror att det var så jag vann min fristart. Tur det, annars hade jag nog inte kört ytterligare varv runt sjön.

Till detta år har vår grupp kört ett fåtal pass ihop och ett genrep där de flesta var med (Bolmenrunt).

Med tanke på den minimala samkörningen vart jag nästan lite förvånad över hur bra kedjan fungerade i lördags. Många hade prickat formen, var dragvilliga och gjorde allt för att bidra.

I Gränna var vi 8 minuter före tidsschemat och vi fick till körningen jättebra i motvinden. Dock var vi lite oekonomiska i kantvinden, det blir lätt så i och med att en kantvindskörning tar mycket plats på vägen.

Förresten precis före Gränna nämnde Peter K att det alltid doftar vitlök och det stämmer. Det känns som att det är några växter som luktar.

Kaxholmen-backen gick lugnt. Det tycker jag var skönt och kände att jag fick tid för återhämtning. Genom Jönköping var det som vanligt stökigt. Och där blev vi även omkörda av ”de riktigt snabba 6,37 åkarna”, i jämförelse kändes det lugnt och skönt att åka i vår klunga… De verkade stressade.

I Bankerydsbacken hade vi hejarklack bland annat såg jag Tobbes fru och barn och Thomas som räckte fram en Coca Cola, den blev ett hett byte som skickades runt i klungan till sista droppen.

Strax efter var det depåstopp. 2 min för att hinna kissa, byta till fulla flaskor och ta med ytterligare picknick. Jag hade en ostmacka som väntade i bussen, den var god i jämförelse med gelen.

Vi körde stabilt i medvinden till Hjo. De flesta gick med runt i kedjan, en och annan gick ner och tog en paus men kom igen och hjälpte till.

Hjo är mysigt, där cyklar man utmed sjön och genom staden på kullersten, men det var riktigt kallt utmed Vättern. Men så snart vi kom ut på vägen kom värmen igen. Vi körde ytterligare ca 3-4 mil och därefter tog det roliga slut i och med kraschen.

Keiths Garmin

Efter olyckan var vi inte supertaggade. Trots det gjorde vi en bra avslutning och kom i mål på 8 h 17 min. Medelhastighet på 39,1.

Säkrare lopp gör mig sugen på att köra igen
Jag har ändrat min inställning till Vätternrunt, delvis. Det är inte ett lika riskabelt lopp numer i och med start på dagen och tomma vägar initialt. 24 mil är säkra men de 6 sista milen är fortfarande jätteosäkra/farliga i och med alla trötta cyklister som startat under natten samt är det bitvis väldigt trafikerat.

Jag är väldigt sugen på att köra igen om vi blir en grupp likt detta år.

Foto:Martin Bondeus.

Min form är på topp
När det gäller att köra 30 mil med ett snitt på 39,1 km/h med andra dragvilliga är jag i toppform. Jag stod inte över en endaste förning och behövde aldrig gå ner och vila upp mig i svansen.

Dock värkte ryggen något enormt i 28 mil, jag hade ett par svackor på vägen ner till Jönköping, bland annat när vi missade kantvindskörningen i gruppen, efter olyckan var benen stumma och sista milen in till mål var jag inte på topp. Men det var aldrig värre än att jag inte gick runt i kedjan.

Det var såklart drömmen att kunna hjälpa till hela rundan och i lördags stämde det och jag är glad och stolt över det!

Grymma Värnamogrupper.
Sub 9 gjorde en kanoninsats. Missade tidsmålet med ynka 13 minuter, mycket pga av att motvinden ner till Jönköping var ännu värre när de startade.

Sub 8,30 blev till sub 7,59. De körde alltså in på under den magiska sub 8 gränsen, välförtjänt överlyckliga.

Vätternrundan fortsättning…

Som jag skrev hade vi oturen att ha en olycka efter 21 fina mil.
Det hände vid en plats där det redan var en olycka och därför blev det lite rörig körning just där. Jag som var längst fram i vår klunga såg inte hur det gick till men hörde smällen, vände mig om och såg en cykel i luften och ett par man låg på asfalten.

Jag har nästan alltid telefon med mig så jag larmade direkt. Och Skövde skickade ytterligare två ambulanser till platsen. De var på plats, hade gett smärtstillande och fått in Tobbe i en ambulans och Ulf i den andra på 46 min.

Alla i vår grupp stannade vid olycksplatsen, några som hade punkat kom ifatt och efter det trampade vi vidare mot målet med en obekväm känsla. Det var så oväntat och tråkigt att det skedde.

Vi åkte samlat i mål på 8,17.

bild: Martin Bondeus

Senare på kvällen fick vi beskedet att:
Ulf, vår vätternkapten, hade ett rejält hack i knät som han fick sy igen och en axel som hade hoppat ur led.

Tobbe, vår grymma lagkompis, hade det värre. Han fick sprickor på båda sidorna av bäckenet och ett trasigt nyckelben. Hua.

Imorgon ska jag skriva mer om rundan i stort.
Skickar med en bild från starten: laddade män på Vätternparty.

Ola, Stefan, Johan, Henke, Tobbe

VR 2013 kort version

Jag listade tre saker jag inte ville skulle hända.

Nr. 1 Olycka, vurpa.

Men tyvärr. Vi har haft en rejäl smäll och har två på sjukhus.

Den eftersmaken är inte god.

Allt var perfekt i 21 mil, vi har aldrig cyklat bättre ihop mig veterligen. Så hände det som inte skulle hända. Olycka.

Bild: Fredric Svensson .

Dan före dan…

Nu är det definitivt VR 2013.
-Vi är på plats
-Vi har hämtat chip och nummerlappar.
-Haft pre-snack med gruppen.
-Ätit godis.
-Keith lagar punka (han brukar punka när det är som mest stressande, minns VR 2011 när han prunkade på väg till starten).
-Vi har blandat sportdryck.
-Bäddat sängarna

Vårt gruppsnack handlade om körningen som ska vara så säker och effektiv som möjligt.
Vi ska ha två stopp à 2 min per gång.
Vi ska köra lugnt uppför Kaxholmen och Bankeryd.
Vi stannar inte för punka.
Vi ska ha med så många som möjligt i mål och ingen spurt in i mål.
Vi ska slita och peppa varandra för att göra rundan så bra som möjligt.

Längtar redan tills det är över. Hehe.
Men ä glad för att jag har en bättre cykel.

Tydligen min femte. Häftigt.

Uppladdning

Så här i Vätternrunt dagar är det mycket snack om uppladdning i form av energi och vad man ska äta under loppet.

De flesta vet vad som funkar för de själva och sunt förnuft är bra.

Jag tycker detta var klokt och intressant läs om rätt energi här

Förutom att ta med startbevis, skor, hjälm och klubbkläder har jag några andra viktiga saker på min checklista inför rundan:

- kolla så att styret sitter fast
- ta med överdrag till skor (mitt blod är på annat håll (benen) när jag cyklar så mina fötter blir ofta kalla
- ta med zon att smörja ryggslutet med
- smörja kedjan
- ta med öronproppar så att jag kan sova även om det är ljud runt i kring
- Idag kollade jag så att cykeln funkade och tog svängen om Vidöstern, den sjön känns tom längre än Vättern trots att omkretsen endast är 6 mil.

Vätternrunt runt hörnet

Jag har inte insett att det är så nära som det är. En sak i taget. nu har jag prickat av Lida loop och återhämtning efter det.

I helgen när jag for upp och ner till Stockholm och Lida Loop var det massor  bilar med cyklar på taken, troligen hade många de kört Tjejvättern och Halvvättern. I Motala har festen redan börjat. Vi hade ett helt gäng från Värnamo som åkte halva på 4 h och 11 min. Bra gjort, ett snitt på ca 35 (tror jag).

Nu på lördag har vi två egna startgrupper: fyra tisdmål:

1 startgrupp startar kl 05,58 med två grupper, varav ena gänget ska köra på sub 9 där två grymma tjejer och en man har hållt ihop gruppen och tagit ledaransvar och det andra gänget är jag osäker på tidsmål.

1 startgrupp startar kl 9,58 med två grupper varav ena har sub 8,30 som mål och den andra sub 7,40. Jag kör med den senare.

Blir spännande att se om jag kan cykla så himla länge och så pass fort. Jag har inte många pass på racern i år, med Wiliern har jag cyklat ungefär 7-8 pass, sedan har jag mina två utomlandsveckor med hyrcykel.

Plockar fram målbilden
Vätternrundan innebär inte bara att ha bra ben och orka. Man ska hålla ihop också, knän, ryggg, nacke… ja det finns mycket som kan kännas efter några timmar på racern. Jag har främst problem med värk ryggen och får bita ihop rejält. Men när allt känns som jävligast brukar jag plocka fram min målbild. Jag brukar se framför mig när vi passerar mållinjen tillsammans. Slitna, rödmosiga, trötta, snoriga (vissa iaf) och GLADA, STOLTA OCH NÖJDA. Med medaljer runt halsen…

Värsta som kan hända
Värsta scenariot är en klungvurpa eller att något händer någon, det är ett stökigt lopp med mötande trafik mm. Det blir min fösta runda med start på morgonen på lördagen, det är ju såklart mindre stökigt eftersom man slipper kryssa bland andra åkare id en utsträckningen. Och en dröm att åtminstone få vara utsövd när starten går.

Näst värsta är punktering, vår grupp stannar inte för punka. Jag ska köra med tub och punkar jag , bryter jag (nog). Men om cykelguden är lite snäll och rättvis är det inte min tur att punka. Jag har redan haft den oturen 2010 efter 6 mil. Pang!

Tredje värsta är att inte orka.

Mycket arbete
Det är mycket arbete bakom ett sådant här arrangemang med 90 cykleister, fixa egna startgrupper, boende, buss, efterföljande fest, support för alla frågor mm mm.
Även detta år har Keith hållt ihop det hela och det blir en hel del timmar fixfix, avstämning och räknande på kostnader hit och dit.
Gruppledarna har även de en tung uppgift med att få gruppen homogen och stävja individer. Se till att folk tränar och kommer på gemensamma pass för att få till klungkörningen.

På bilden syns Åsa en av gruppledarna för sub 9 och en cykeltalang. Hade hon börjat med cykel för 20 år sedan hade det svarta hålet av kvinnliga cykelproffsförebilder fyllts. Och fler tjejer hade cyklat.

Följ mig här
Om ni vill följa min framfart runt sjön har jag startnummer 27562, startgrupp 357.

Sms-rapportering
Genom att prenumerera på SMS-tjänsten kan du få alla mellantider och sluttider som SMS-meddelande på den cyklist du prenumererar på under arrangemangsdagarna. Skicka koden för loppet:  Vätternrundan = V, följt av mellanslag och startnumret på den cyklist du vill följa. Skicka meddelandet till 72 456. OBS; Kostnad 30 kr per cyklist. Exempel: V 27562

Mitt Lida Loop

Dålig sömn, regn på morgonen, ställde in gpsen på fel adress (tog 1 timme isf 22 min från hotellet) , lång bilkö in till tävlingsområdet, parkeringsvakt som tog emot mig med en sur min och ensam.

Men vad gör det? Det var en kul tävling runt hörnet. Allt är inte alltid perfekt. Man får göra det bästa av det.

Så hoppade jag ur bilen, solen sken, hade parkeringen bredvid fam Thelberg -pappa Thelberg (pappa till långloppsdrottningen Emmy) kom och pratade och sade sig gilla vår design på vår tävlingsdräkt (blev jag glad för då Keith har designat den till stor del), hjulet satt där det skulle och jag fick till bromsarna (med leftygaffel (en arm runt framhjulet) skruvar man bort de var gång man lossar framhjulet), växlarna funkade mm.

Det mesta föll på plats och jag värmde upp och kände lite på skogens blöta rötter och stenar.

Såhär såg det ut i startfålla ett, lugnt och sansat, ingen trängsel förrän de släpper på övriga startgrupper! Det lyxiga med fålla ett är att man inte behöver lägga cykeln utan kan värma upp så nära inpå starten som man vill.

Energi

Jag hade beställt langningsservice som Lida Loop och Enervit erbjuder. För 85 kr får man två flaskor sportdryck langade vid varvningen, ett superbra alternativ.tryckte i mig 2 gel med koffein från HIGH5, lika bra igen. Borde nog tagit ytterligare en vid slutet och fått lite mer fart!

Banan

Det är verkligen en superkul bana på Lida Loop. Inte gynnsamt för mig placeringsmässigt i en tävlingssituation då banans tekniska delar är väldigt tekniska, men jag gillar den ändå. Jag blir bättre och bättre på att ta mig över sten och rötter. Inte minst åkte jag iaf tre minuter snabbare i år jämfört med förra året trots att gårdagens tävling bjöd på ett ovälkommet oväder i form av regn, åska och blixt med resultatet lervälling. Jag trodde vid ett tillfälle att blixten slog ner i mitt styre.

Tre loopar fördelade på ca 22,5+22,5+20 km

Lerig. Svängig. Omväxlande. Mest medelsvårt men även svårt tekniskt. Långa sträckor med motionsslingespår.

Dåliga skyltning om hur långt det var kvar, sista jag såg var när 30 km återstod.

Cykeln

Keiths Scalpel. Körde med lägre luft i däcken, ca 1,7-1,8 (brukar ha ca 2,0) då det hjälper när man ska ta sig över stenar och rötter. Det blir en mjukare åkkänsla. Men det är hårfint hur lågt tryck man vågar ha för att inte råka ut för genomslag och punka. Victor (Team Öster Cykel) sa sig åka med 1,2 igår och rekommenderade stansade däck. Jag som ny och oerfaren är glad för tips! Fö ger han många intressanta tekniska mek. tips på www.teamostercykel.wordpress.com.

Trots all lera och smuts satt växlarna kanon, fantastiskt.

Mitt lopp

Starten var hårdare än förra året. Första lopen (av tre) gick snabbare åtminstone i damtäten. Till en viss del avgörs loppet i början, det är jätteviktigt att man kommer iväg bra och samtidigt har lite koll på vart de andra medtävlande är.

Vi var 10 startande i damelit, jag såg ingen av dem (jo i startfållan och upp i backen) under hela loppet. Såg dock på displayen vid varvning att jag låg fyra. Men visste aldrig hur långt efter/kort efter trean jag var. Jag visste inte heller vid målet vad jag hade kört på eller hur jag låg till i förhållande till de andra. Det blir lite konstigt när tjejerna blandas med övriga. Det hade varit kul att köra minst ett lopp per år med en ”tjejstartgrupp”. F.ö. tycker jag att det borde kännas väsentligt för scf tillsammans med arrangörerna att diskutera hur man ska locka fler tjejer att tävla i långlopp. Precis som för vilket företag som helst som arbetar med det segmentet som säljer sämst.

Det tekniska single tracken började först på slutet av loop ett, sk ”Diagonalen”, rötter på berghällar. Här tappade jag den fina klunga jag tidigare åkt med. De var betydligt snabbare än mig på det hala berget.

Jag gjorde ett stort tänkarfel i dubbel bemärkelse efter första loopen.

Vid varvningen när jag tittade på iPhonen (enda klockan jag hade med mig) visade den 52 minuter. Jag hade fått för mig att jag körde på 47 min förra året och blev jätte misspeppad av den vetskapen.

Kämpade på och tyckte överlag att jag åkte bättre trots vad klockan visat, leran och ovädret. Bättre och fortare i nedförs lutorna och bättre på den halvtekniska stigen. Det har känts bättre med tekniken överlag de senaste två veckorna.

Strax före loop två började spöregnet, åskan och blixten.

Vid andra lopens slut hör jag någon ropa ”Kom igen” och samtidigt blåser förbi. Jo då. Det var killen från Billingeracet och Cykelrallarn. Snabbare ben och snyggare cykel än mig igen! 3-0. Många lopp kvar ;)

Här på loop två (som är den mest tekniska) var det kruttorrt i torsdags när jag var och provkörde. Det hade ändrat sig tills i söndags. Kolla bilder här.

Bild Lida Loops hemsida

Cyklade i mål på 2,57, vilket jag trodde var sämre än tidigare år. Väl hemma informerade Keith mig om att jag åkt snabbare. Och mycket riktigt när jag tittade och jämförde resultatlistorna.

Förra året åkte jag på 57 min (inte 47) på första loopen. Alltså 5 min bättre i år. Det skulle jag behövt veta ute på banan, jag är övertygad om att det hade gett mig en positiv effekt men hur mycket är såklart svårt att sia om. Jag hade då drygt 2 min till trean och tappade (för mig bara) ytterligare 1 min under loop 2 som var svårast tekniskt samt regnigast. Sedan tappade jag ytterligare under loop tre som fö var kall. Jag frös rejält i mål och att köa till cykeltvätten var den största plågan.

Jag tillhör inte de som gillar cykling i regn, vill inte ha en Bratwurst i mål och vill inte komma fyra.
Men ändå nöjd. Jag har två ben och ett starkt hjärta och kan göra såna här roliga och galna saker.

Solen hade mage att titta fram ungefär en timme efter målgång.

Lite lida loop

Blev fyra även detta året men denna gången inte riktigt lika långt efter segrarinnan och tre minuter bättre totaltid för min egen del. Detta trots det miserabla vädret. Jag har aldrig varit närmre blixten och jag har inte tidigare åkt på så mycket hala rötter o stenar.

Imorgon ska jag skriva mer om loppet.

Lida Loop test.

Jag hittade en thailändsk massagestudio runt hörnet där systeryster o Ronnie bor. Före vi lämnade Uppsala bokade jag en timme massage och bjöd med pappa på sin livs första massage. Efter det var han medgörlig att få med på en liten omväg runt Tullinge och Lida Loop skogen på vägen hem från Uppsala.

Förra årets Lida Loop var min första damelit mtb-tävling och då blev jag fyra efter Emmy, Ann och Angelica. Det var även första gången jag cyklade i så stenig terräng och på berg av sten. Jag tyckte då att singletrack partierna var svåra och det var även ganska lerigt och blött på berghällen om jag minns rätt. I går när jag provkörde delar av banan upplevde jag att det var svårt på sina ställen men jag tyckte det var kul och utmanande. Det var väldigt torrt och fint och minimalt med lera. Hoppas att väderguden skjuter på regnet som yr spår om på sin site.

Mamma, pappa och Morris passade på att njuta av utsikten mot sjön och fika i ”slalombackens fik” som var öppet. Starten går ju i nämnda slalombacke som förvisso är kort men brant och tungcyklad eftersom man kör i klippt halvhögt gräs.

Ovan är den steniga nedförsbacken som kommer på singletrackpartiet i början av Loop tre.

På söndag går starten och jag hoppas att jag får sova bra kommande nätter då denna vecka har varit rörig med sömnen och bilresor.

Anmäld till SM i linje.

Bild: SM i Åstorps facebooksida.

Nu så har jag anmält mig till SM i landsvägscykling som går av stapeln den 22 juni i Åstorp.

Såg att det är hela 42 tjejer anmälda vilket blir den största tjejklungan jag har startat i. Det är min första landsvägstävling för året. Mina personliga mål med tävlingen är svåra att säga då jag inte kört någon landsvägstävling i år och jag har inte så bra koll på övriga tävlande, men det är en kuperad bana och vi kör 126 km, vilket inte är mig emot snarare hoppas jag på att det passar mig bra. Proffsen som Emma Johansson, Sara Mustonen mfl är också anmälda.

Det blir något att se fram emot, skoj!

Här kan man hitta info: (på en webbadress som inte innehåller ordet SM eller ens cykel)

http://astorp2013.se/

gilla på facebook.

https://www.facebook.com/pages/%C3%85storp-2013-Cykel-SM-p%C3%A5-landsv%C3%A4g/134528513385890

Festligeter på flera vis

Jag har varit uppåt i landet på årets bästa festligheter. Frida (min systerdotter som jag är moster till) har tagit klivet ut i vuxenvärlden genom att ta studenten och Ronnie (systers sambo och ett av mina få fans) har fyllt jämna år och också klivit ut i vuxenvärlden. Det har vi firat tillsammans med nära & kära med mycket glädje. Frida tyckte att det var den roligaste och bästa dagen i livet hitentills, då är det bra! Ronnies bästa dag kommer i sommar: jag har nämligen köpt en startplats åt honom i ett långlopp i MTB i present. Det ska bli roligt att få introducera honom i långloppsträsket. Han kommer att ha skitskoj och trycka i sig HIGH5 gel, dricka HIGH5 sportdryck och cykla på min röd/svarta Cube.

Fetligheternas stjärnor: Ronnie och Frida

Före allt firande började smet jag iväg med MTBn som fått följa med. Jag begav mig till Gamla Uppsalas fornlämningsområde vid kullarna. Området innehåller mellan 2000-3000 gravar. Man har gjort utgrävningar i omgångar och så sent som 2012 hittade man nya fynd av människoben, grophus mm.

Det tänkte jag inte så mycket på när jag susade fram i solen och kryssade på alla fina stigpartier, då tyckte jag mest det var riktigt bra MTB cykling.  Jag underhöll stigarna i ca 2,5 timme,  det var en bra start på en bra dag. Har ni vägarna till Uppsala och inte hittar så bra kan jag verkligen rekommendera att ta sig till detta området, man kan lätt har roligt här.

Lite bilder från både morgonen och dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.