Onsdagspasset i Bor blev på torsdagen

Det är snart november och ändå blir man tagen på sängen när termometern visa ynka 2 grader. Så är det alltid när första köldknäppen kommer.

Vanan trogen var vi sena så det rycktes i lådor och rotades i garderober efter mössor, vintervantar och skoöverdrag samtidigt som lampor, batteri och reflexer skulle med. Sedan skulle cyklarna packas in i bilen. (Och det är dessutom tidsomställningshumör i ytterligare 2,5 veckor). Det vart ett helt äventyr att ta sig till vinterträningen i Bor. Men det är lika bra att vänja sig, vintern har knappt börjat.
IMG_1499.JPG
Passet
Det var mycket snack om kylan första halvtimmen, många kalla händer och tår. Rundan med grus/asfaltsvägar uppmanade till klungkörning, i och med att vi var elva stycken som turades om att dra var det lite svårt att få upp värmen.

Keith, som utvecklat asfaltsallergi sedan han gått in i mtbbubblan, sade att det var för första gången på år och dagar han körde klungkörning.

- Man får planera cyklingen, ligga med fingrarna på bromsen och parera. Det blir en annan typ av träning men det bra för benen med ett konstant tryck.

Det är lite annat att köra klunga med mtb cyklister, man får inte somna till för rätt som det är vinglar någon eller tvärbromsar. För att inte tala om rycken vid bytena längst fram i spetsen som genererar gummibandseffekten längst bak. Det kan nog bli ordning på det med vad det lider.

Borrundan lockar långväga gäster
Vi hade besök både från Jönköping och faktiskt även från Skåne. Jättekul att hela Sverige har börjat upptäcka våra trevliga träningar.

Vissa längtar efter varm kaffe och fika efter utfört pass…

IMG_1498.JPG

IMG_1497.JPG
…andra efter att kolla strava.

IMG_1500.JPG

Cykelmannen.

Idag får cykeln vila till förmån för skapande av ”Cykelmannen”.

IMG_9240.JPG
Cykelmannen har alltid ett brett smile, är alltid glad, har alltid ork och lyser alltid upp tillvaron. Så länge det finns ett cykelpass runt hörnet…

IMG_9243.JPG

Tillfixad Scott Scale och ett fint cykelpass.

Idag hade jag den möjligheten att sticka ut på morgonen/förmiddagen. Det är jag glad för att jag gjorde. Fy sjutton vilken fin dag 28e oktober bjöd på.

Service.
Keith cyklade på Scott 910an en kväll förra veckan och efter det vart cykeln som ny. Det märkte jag idag. Styrlagret kändes bra, vevlagret gick tyst och fint och styret var superskönt och 72 cm brett.

Nog för att jag köpte en begagnad cykel (årsmodell 2014) men, jag vart lite besviken på skicket. Det är sådant som man märker när man har kört ett par pass. Vi själva har puts på grejerna och jag är van vid att det funkar och känns bra.

För övrigt tyckte Keith ungefär som jag om cykeln och noterade också att bland annat hjulen drar ner betyget.

IMG_9217.JPG

IMG_9223.JPG
Jag gillar virrvarret av traktor/grusvägarna mellan Hånger-Vallerstad-Kärda.

IMG_9226.JPG
Det här är väl bevis nog på att jag själv inte alltid håller god cykelstil. Kallar man det bonnakeps?

IMG_9238.JPG

Tidsomställning och ett måndagspass.

”Jag hatar tidsomställningen, nu ska jag ha det så här i tre veckor, sade Keith och somnade på soffan kl 20.00″

Vi påverkas olika av att klockan ställs om. Själv tycker jag att det är jobbigare när vi ställer om till sommartid och man ska gå och lägga oss och gå upp en timme tidigare. Och jag har märkt av det mer ju äldre jag blivit…

Löppass som blev av tillslut.
Tack vare att Keith valde soffan ikväll kom jag ut på ett litet löppass med pannlampa. Valde en av mina standardrundor där jag möter samma rådjur varje gång. De är flera olika grupper, ett gäng per åker, ca 20 st totalt. Idag kom jag på några som pallade äpplen i en trädgård.

Idag, efter tidsomställningen, kom mörkret på tok för tidigt. Det är särskilt märkbart för oss på landet, man kan knappt hämta tidningen utan pannlampa.

IMG_9209.JPG

Moderiktig på cykeln.

Cykelmode.
Numer finns det mycket fina cykelkläder att välja mellan. Brandt-Sorenson var ett helt nytt märke för mig -lyxiga cykelkläder.

Se mer på http://brandt-sorenson.com

IMG_1489.PNG

IMG_1491.PNG

IMG_1490.PNG

IMG_1493.PNG

Helgen i stort och smått.

Helgen.

Vi har haft ett par dagar i lägre tempo, både jag och Keith har behövt fylla på med energi. Det tycker jag att vi har lyckats bra med.

- Igår fick vi oväntat besök av vänner som vi inte har träffat på väldigt länge, jättemysigt och hjärtligt. Det var härligt att ses och det kändes som igår.
– Jag har sovit middagstupplur.
– Keith har haft garagetid och mekat och ställt ordning cyklar.
– I och med att vi ställde om klockan kändes morgonen lång. Det vart soffan, fika och TV4 morgon för mig medan Keith föredrog TED-talks vid datorn.

IMG_1485.JPG
– Jag bakar väldigt gärna, det ger mig ro i själen på ett härligt sätt. Det blev både fröknäckebröd och jordnötssmör-fudge.

IMG_1488.JPG
– Mitt halsont gick över i fredags och istället blev jag förkyld. Men idag kände jag mig så pass pigg att jag hängde med Keith på höstpremiär med cx-cyklarna. Kändes ovant, stumt och stelt. Det tar alltid ett par pass att vänja kroppen vid sittställningen som skiljer sig från MTBn.

IMG_1487.JPG
Vi har ibland olika åsikt om vilken runda vi ska ta. Men idag var vi ganska överens om att det blev en fin runda över Vallerstad genom Källunda med alla fina ekar som Keith pratade sig varm om, passerade Kärda och avslutade med backarna upp till fd Ekenhaga handelsträdgård.

IMG_1486.JPG
– Vi har, som alltid, pratat mycket cykel och funderar på en cykelaktivitet i Helmershus…
– Tror att vi kommer avsluta söndagen i soffan och titta på I huvudet på Gunde.

Poddar för och med konditionsidrottare

Jag har just lyssnat på Charlotte Kalla och igår lyssnade jag på Björn Ferry. Väldigt roliga avsnitt för en konditionsidrottare. Intressant att höra om bra konditionstester, träningsupplägg, känslor, prestation och mycket mer.

IMG_9141.PNG

Gemenskapspasset i Bor på onsdagar.

Aldrig är man så långt ifrån att hoppa över ett pass som när man har bestämt träff med kompisar. Och aldrig är det så roligt att prata om ett träningspass som när man har cyklat med kompisar. Och aldrig är man tryggare än om man cyklar ihop med kompisar.

Det finns alltid många anledningar att cykla tillsammans.

Varje onsdag hela vintern i Bor.
Det är ett öppet pass för alla med en cykel som klarar grusväg och en lampa som gör det möjligt att se i mörkret. Vi cyklar alltid med devisen om att alla som var med från början ska vara med vid slutet. Vi stannar alltid och hjälper till (Pelle) med punktering eller andra tekniska problem. Vi skapar alltid bra förutsättningar för alla trots olika nivå, tex genom att de som vill tar mer vind och fri fart i backar.

När vi kommer tillbaks fikar vi på Stationshuset– trötta, nöjda och kaffesugna– känner oss alldeles uppfyllda av passet, inspirerade av varandra. Lyckliga.

Missa inte möjligheten att vara en del i cykelgemenskapen!

Inte ens en bild från igår.
Då får ni måla upp bilden av ca 10 cyklister iförda tights, buffar, hjälmar, handskar, lampor på styret/hjälmen och utsmyckade med reflexer. Cyklandes i två led på bilfria grusvägar, den enda trafiken var två rådjur som spänstigt hoppade över vägen och säkert undrade vad vi gjorde på deras jaktmarker.

Att cykla i grupp är ingen självklarhet att alla kan. Men vi gamla landsvägscyklister är klungperfektionister (nytt ord?), vi ser till att det byts av längst fram, att man håller lagom avstånd i klungan och att de längst bak är med. Målet är att få en effektiv och säker kedja.

Pelle ville ha hög puls
När backen närmade sig blev det genast lite oroligt i klungan, det låg i luften att det skulle koras en KOM för dagen. Jag hade bestämt mig för att inte vara med eftersom jag hade lite känningar i halsen. Men när Pelle initierade med en attack var det helt omöjligt att inte svara med att åtminstone försöka komma ifatt. Det är ju så kul med uppförs. Nerförs känns det fortfarande läskigt men jag försöker att träna mig på det med.

Det vart ett bra och roligt pass. Vi avslutade som vanligt m gofika på Stationshuset.

Och halsen gav sig till känna i natt. Kl 05 gick jag upp och drack te och åt halstabletter… Men det har lagt si under dagen så jag hoppas att jag håller mig friskus.

Nytt styrketräningsprogram och om hälsan som är på rätt väg.

Jag har träningsvärk!

Det är inte så konstigt eftersom jag fick ett nytt hårdare styrkeprogram av sjukgymnasten i måndags. Vilket känns kul och motiverande. Det börjar likna traditionell styrketräning med bland annat marklyft, utfall och rodd inkluderat.

Hur mår kroppen?
Det har känts bra i ryggen de senaste veckorna. Före det hade jag en tuff period med skav och värk vilket oroade mig. Men nu i efterhand förstår jag att det troligtvis handlade om att jag nått en platå, som sjukgymnasten brukar uttrycka det. För övrigt tycker jag att sjukgymnasten gör ett bra jobb med min från början sköra, stela och klena kropp som blir allt mer stabil, rörlig och stark. Tex kunde jag inte göra en enda armhävning på tå från början och igår gjorde jag 3×10.

Jag har fortsatt problem med känseln och nerverna på vänstersidan i området kring axeln. Det är sagt att jag skulle bli kallad till en utredning men någon kallelse har inte synts till. Jag ringde till sjukhuset för att ta reda på varför det dröjer. Svaret var enkelt ”läkaren har glömt att skicka remiss”. Det är inte första lilla detalj som glömts bort. Bland annat ”glömde” man kolla vissa frakturer vid 8-veckors röntgenkontrollen, när jag låg inne hände det fler än en gång att man glömde att ge mig medicinen, mitt första toalettbesök på egen hand glömdes jag (då kunde jag inte gå eller stå själv och larmknappen var sönder), när jag vid ett tillfälle fick byta till en egen sal glömde sjuksystrarna att flytta med larmknappen (då kunde jag inte gå på egen hand), ja listan kan göras ganska lång på vad sjukhuset glömde. Mänskliga faktorn? Det är i vilket fall ett värde i att man själv har koll och kommer ihåg.

I vilket fall så mår jag som bäst när jag kan hålla på rutinerna med promenad, stretch, rörlighetsövningar, jobb, vila, träning.

Nu är morgonmyset slut och det är brått till jobbet. Jag ska ha en effektiv dag och få mycket gjort.

IMG_1477.JPG

Så tycker jag om Scott Scale 910

IMG_1476.JPG
Scott Scale 910.

Jag köpte en begagnad Scott Scale 910 (2014) för att ha en vinterhoj som rullar bra. Och nu har jag testat den under några träningspass.

Den har en kolfiberram, är utrustad med XT rakt igenom, Fox-gaffel med CTD-teknik (tre dämpningslägen). Vad mer kan en seriös MTB-cyklist önska sig?
-Komfort, styvhet i ramen och lättare hjul skulle kunna vara några saker som står med på önskelistan för den kräsna.

-Just komfort får man inte på en hardtail, den jämnar inte ut vibrationer och stötar likt en full suspension.
-Gillar Fox-gaffeln med CTD-teknik. Bra med ett mellanläge, det använder jag ofta.
-Komponenterna håller hyfsad prestanda och Shimano fungerar alltid bra.
-Hjulen är något tunga.
-Smalt styre känns ovant (är troligtvis avsågat, 64 cm att jämföra med det ca 72 cm breda på min andra hoj). En av anledningarna till att ha brett cykelstyre är att man får bättre kontroll.

Den här cykeln är inte den snabbaste men inte heller den dyraste. Absolut duglig och bra till vardags. Jag tycker inte att den är en fullgod tävlingshoj, den känns inte rapp och livlig men stabil.

Mina cykelvänner, till sist. Scott gör alltid snygga cyklar, årets 910 är ännu snyggare. Cykeln kommer garanterat ge mycket glädje i skogen.

Det är trots allt en 29-tummare som väger under tio kilo (enligt nätet). Och kostar runt 30 000 kr som ny, det känns prisvärt.

Fråga mig gärna om ni undrar över något mer.

Lätt måndagsjogg.

Jag har joggat i ca 6 minuters fart de senaste rundorna. Och det gör mig väldigt rastlös men jag känner att det är extra viktigt att vänja kroppen vid löpningen nu.

Idag drog jag på och tog i lite mer och snittade mina 6 km på 4,27 min/km. Det kändes väldigt bra och kul. Och om jag skulle gissa på pulsnivå låg jag nog kring tröskel. Det är det som är det fina med löpning -det är lätt att träna syreupptaget.

Gött pass, som man säger här i våra trakter.

De här tavlorna är Keith som satt upp i vårt hem. De är fina tycker jag.

IMG_1375.JPG

MTB guidning och mys med familjen på Isaberg.

Godmorgon!

Äntligen frukost.

IMG_9107.JPG
Jag har varit uppe sedan sju men har inte kommit till frukostbordet förrän nu. För jag har haft fullt upp med de vanliga morgonsysslorna såsom promenad (byttes ut till en lugn morgonjogg idag), rörlighetsövningar och stretch. Dessutom slängde jag ihop de här goda och enkla snickerskakorna.

Guidning på Isaberg.
Jag skrev på bloggen att vi skulle guida 8848 på en MTB tur. Det trodde jag även när vi såg de 11 st killarna som var iklädda 8848 jackor. Senare visade det sig att de var ett grabbgäng från Borås som träffades 3 ggr per år på en helgresa varav han som arrangerade helgen jobbade på 8848. Samtliga i gänget gjorde milen under 60 minuter och vissa under 40 min. De träffades även varje vecka på gym vid 5,30 tiden. Så det var ett gäng atleter, men de hade ingen erfarenhet av cykling.

Cyklingen
Keith tog med oss på en teknikrunda i slalombacken för att alla skulle få känna på hur man växlar och bromsar.

IMG_9091.JPG
Sedan började vi med ett varv på den vita leden som är 2 km och jättefin stig. Redan här vart de begeistrade och jag hörde att vissa pratade om att det skulle bli en dyr helg -Nu måste man köpa en cykel också!

IMG_9094.JPG
Många killar och män har en fördel av att de gillar fart och eventuellt har de kört cross också. Så även i detta gänget som hade bra flyt i skogen och några körde tom på bakhjulet.

De hade mycket driv och bra kämparanda men det pustades och snackades om ömma ben. För mig och Keith var passet ungefär som att promenera i ansträngningsnivå. Det var nog lite knäckande för några att vi var så oberörda. Dock är jag säker på att många snabbt skulle ta ett rejält kliv orkesmässigt med grenspecifik träning på cykel.

IMG_9096.JPG
Efter klättring i höghöjdsbanan, MTB pass och korvgrillning drog de vidare till Jönköping för att äta på stjärnkocken Myllymäkis restaurang Sjön. Där skulle de även bli varse om nästa grabbhelg i Sälen inkl startplats till Cykelvasan. Kul!

Familjen i höghöjdsbanan
Niklas (bror) och Amanda (dotter) kom till Isaberg för att gå höghöjdsbanan medan vi cyklade. Det verkade vara en succé, de var båda modigare än de själva trott.

Det är inget för den höjdrädda.

IMG_9100.JPG

Efter några timmar ute i höstrusket var det toppen att avsluta kvällen med en pizza på Höganloft. Och det är alltid mysigt att träffa familjen!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggare gillar detta: