Poddar för och med konditionsidrottare

Jag har just lyssnat på Charlotte Kalla och igår lyssnade jag på Björn Ferry. Väldigt roliga avsnitt för en konditionsidrottare. Intressant att höra om bra konditionstester, träningsupplägg, känslor, prestation och mycket mer.

IMG_9141.PNG

Gemenskapspasset i Bor på onsdagar.

Aldrig är man så långt ifrån att hoppa över ett pass som när man har bestämt träff med kompisar. Och aldrig är det så roligt att prata om ett träningspass som när man har cyklat med kompisar. Och aldrig är man tryggare än om man cyklar ihop med kompisar.

Det finns alltid många anledningar att cykla tillsammans.

Varje onsdag hela vintern i Bor.
Det är ett öppet pass för alla med en cykel som klarar grusväg och en lampa som gör det möjligt att se i mörkret. Vi cyklar alltid med devisen om att alla som var med från början ska vara med vid slutet. Vi stannar alltid och hjälper till (Pelle) med punktering eller andra tekniska problem. Vi skapar alltid bra förutsättningar för alla trots olika nivå, tex genom att de som vill tar mer vind och fri fart i backar.

När vi kommer tillbaks fikar vi på Stationshuset– trötta, nöjda och kaffesugna– känner oss alldeles uppfyllda av passet, inspirerade av varandra. Lyckliga.

Missa inte möjligheten att vara en del i cykelgemenskapen!

Inte ens en bild från igår.
Då får ni måla upp bilden av ca 10 cyklister iförda tights, buffar, hjälmar, handskar, lampor på styret/hjälmen och utsmyckade med reflexer. Cyklandes i två led på bilfria grusvägar, den enda trafiken var två rådjur som spänstigt hoppade över vägen och säkert undrade vad vi gjorde på deras jaktmarker.

Att cykla i grupp är ingen självklarhet att alla kan. Men vi gamla landsvägscyklister är klungperfektionister (nytt ord?), vi ser till att det byts av längst fram, att man håller lagom avstånd i klungan och att de längst bak är med. Målet är att få en effektiv och säker kedja.

Pelle ville ha hög puls
När backen närmade sig blev det genast lite oroligt i klungan, det låg i luften att det skulle koras en KOM för dagen. Jag hade bestämt mig för att inte vara med eftersom jag hade lite känningar i halsen. Men när Pelle initierade med en attack var det helt omöjligt att inte svara med att åtminstone försöka komma ifatt. Det är ju så kul med uppförs. Nerförs känns det fortfarande läskigt men jag försöker att träna mig på det med.

Det vart ett bra och roligt pass. Vi avslutade som vanligt m gofika på Stationshuset.

Och halsen gav sig till känna i natt. Kl 05 gick jag upp och drack te och åt halstabletter… Men det har lagt si under dagen så jag hoppas att jag håller mig friskus.

Nytt styrketräningsprogram och om hälsan som är på rätt väg.

Jag har träningsvärk!

Det är inte så konstigt eftersom jag fick ett nytt hårdare styrkeprogram av sjukgymnasten i måndags. Vilket känns kul och motiverande. Det börjar likna traditionell styrketräning med bland annat marklyft, utfall och rodd inkluderat.

Hur mår kroppen?
Det har känts bra i ryggen de senaste veckorna. Före det hade jag en tuff period med skav och värk vilket oroade mig. Men nu i efterhand förstår jag att det troligtvis handlade om att jag nått en platå, som sjukgymnasten brukar uttrycka det. För övrigt tycker jag att sjukgymnasten gör ett bra jobb med min från början sköra, stela och klena kropp som blir allt mer stabil, rörlig och stark. Tex kunde jag inte göra en enda armhävning på tå från början och igår gjorde jag 3×10.

Jag har fortsatt problem med känseln och nerverna på vänstersidan i området kring axeln. Det är sagt att jag skulle bli kallad till en utredning men någon kallelse har inte synts till. Jag ringde till sjukhuset för att ta reda på varför det dröjer. Svaret var enkelt ”läkaren har glömt att skicka remiss”. Det är inte första lilla detalj som glömts bort. Bland annat ”glömde” man kolla vissa frakturer vid 8-veckors röntgenkontrollen, när jag låg inne hände det fler än en gång att man glömde att ge mig medicinen, mitt första toalettbesök på egen hand glömdes jag (då kunde jag inte gå eller stå själv och larmknappen var sönder), när jag vid ett tillfälle fick byta till en egen sal glömde sjuksystrarna att flytta med larmknappen (då kunde jag inte gå på egen hand), ja listan kan göras ganska lång på vad sjukhuset glömde. Mänskliga faktorn? Det är i vilket fall ett värde i att man själv har koll och kommer ihåg.

I vilket fall så mår jag som bäst när jag kan hålla på rutinerna med promenad, stretch, rörlighetsövningar, jobb, vila, träning.

Nu är morgonmyset slut och det är brått till jobbet. Jag ska ha en effektiv dag och få mycket gjort.

IMG_1477.JPG

Så tycker jag om Scott Scale 910

IMG_1476.JPG
Scott Scale 910.

Jag köpte en begagnad Scott Scale 910 (2014) för att ha en vinterhoj som rullar bra. Och nu har jag testat den under några träningspass.

Den har en kolfiberram, är utrustad med XT rakt igenom, Fox-gaffel med CTD-teknik (tre dämpningslägen). Vad mer kan en seriös MTB-cyklist önska sig?
-Komfort, styvhet i ramen och lättare hjul skulle kunna vara några saker som står med på önskelistan för den kräsna.

-Just komfort får man inte på en hardtail, den jämnar inte ut vibrationer och stötar likt en full suspension.
-Gillar Fox-gaffeln med CTD-teknik. Bra med ett mellanläge, det använder jag ofta.
-Komponenterna håller hyfsad prestanda och Shimano fungerar alltid bra.
-Hjulen är något tunga.
-Smalt styre känns ovant (är troligtvis avsågat, 64 cm att jämföra med det ca 72 cm breda på min andra hoj). En av anledningarna till att ha brett cykelstyre är att man får bättre kontroll.

Den här cykeln är inte den snabbaste men inte heller den dyraste. Absolut duglig och bra till vardags. Jag tycker inte att den är en fullgod tävlingshoj, den känns inte rapp och livlig men stabil.

Mina cykelvänner, till sist. Scott gör alltid snygga cyklar, årets 910 är ännu snyggare. Cykeln kommer garanterat ge mycket glädje i skogen.

Det är trots allt en 29-tummare som väger under tio kilo (enligt nätet). Och kostar runt 30 000 kr som ny, det känns prisvärt.

Fråga mig gärna om ni undrar över något mer.

Lätt måndagsjogg.

Jag har joggat i ca 6 minuters fart de senaste rundorna. Och det gör mig väldigt rastlös men jag känner att det är extra viktigt att vänja kroppen vid löpningen nu.

Idag drog jag på och tog i lite mer och snittade mina 6 km på 4,27 min/km. Det kändes väldigt bra och kul. Och om jag skulle gissa på pulsnivå låg jag nog kring tröskel. Det är det som är det fina med löpning -det är lätt att träna syreupptaget.

Gött pass, som man säger här i våra trakter.

De här tavlorna är Keith som satt upp i vårt hem. De är fina tycker jag.

IMG_1375.JPG

MTB guidning och mys med familjen på Isaberg.

Godmorgon!

Äntligen frukost.

IMG_9107.JPG
Jag har varit uppe sedan sju men har inte kommit till frukostbordet förrän nu. För jag har haft fullt upp med de vanliga morgonsysslorna såsom promenad (byttes ut till en lugn morgonjogg idag), rörlighetsövningar och stretch. Dessutom slängde jag ihop de här goda och enkla snickerskakorna.

Guidning på Isaberg.
Jag skrev på bloggen att vi skulle guida 8848 på en MTB tur. Det trodde jag även när vi såg de 11 st killarna som var iklädda 8848 jackor. Senare visade det sig att de var ett grabbgäng från Borås som träffades 3 ggr per år på en helgresa varav han som arrangerade helgen jobbade på 8848. Samtliga i gänget gjorde milen under 60 minuter och vissa under 40 min. De träffades även varje vecka på gym vid 5,30 tiden. Så det var ett gäng atleter, men de hade ingen erfarenhet av cykling.

Cyklingen
Keith tog med oss på en teknikrunda i slalombacken för att alla skulle få känna på hur man växlar och bromsar.

IMG_9091.JPG
Sedan började vi med ett varv på den vita leden som är 2 km och jättefin stig. Redan här vart de begeistrade och jag hörde att vissa pratade om att det skulle bli en dyr helg -Nu måste man köpa en cykel också!

IMG_9094.JPG
Många killar och män har en fördel av att de gillar fart och eventuellt har de kört cross också. Så även i detta gänget som hade bra flyt i skogen och några körde tom på bakhjulet.

De hade mycket driv och bra kämparanda men det pustades och snackades om ömma ben. För mig och Keith var passet ungefär som att promenera i ansträngningsnivå. Det var nog lite knäckande för några att vi var så oberörda. Dock är jag säker på att många snabbt skulle ta ett rejält kliv orkesmässigt med grenspecifik träning på cykel.

IMG_9096.JPG
Efter klättring i höghöjdsbanan, MTB pass och korvgrillning drog de vidare till Jönköping för att äta på stjärnkocken Myllymäkis restaurang Sjön. Där skulle de även bli varse om nästa grabbhelg i Sälen inkl startplats till Cykelvasan. Kul!

Familjen i höghöjdsbanan
Niklas (bror) och Amanda (dotter) kom till Isaberg för att gå höghöjdsbanan medan vi cyklade. Det verkade vara en succé, de var båda modigare än de själva trott.

Det är inget för den höjdrädda.

IMG_9100.JPG

Efter några timmar ute i höstrusket var det toppen att avsluta kvällen med en pizza på Höganloft. Och det är alltid mysigt att träffa familjen!

Stilistiska regler och klädkoder.

Jag gillar många av de oskrivna (och inristade) stilistiska regler som finns inom cyklingen. Det är härligt med estetik som är relaterad till en sport. Man ska se att hen är cyklist.

Typiska klädkoder skulle kunna vara att bära matchande kläder och som matchar cykeln, ha rakade ben och att ha glasögonskalmarna utanför hjälmsnörerna.

Men jag gillar inte konservativa föreställningar. Exempelvis att strumpor ska vara vita och korta. De ska vara höga och gärna med färg, enligt mig.

Såg nedan bild på Pedal and Co’s facebooksida. Häftigt att kunna känna tillhörighet med strumplängd.

IMG_1474.JPG

Nytt STRAVA segment i Bor

Jag och Keith skapade ett nytt STRAVA segment på Pelles begäran. Han har hittat en lång och härlig grusbacke att plåga sig i på tid.

Segmentet ligger mellan Hindsen och Kravlemålen utmed Storeskogen. Det är Pelle som har KOM. Och han har tänkt behålla det.

Har du inga planer för helgen och älskar att plåga kroppen mot klockan. Ta cykeln Hindsenrunt och utmana dig i Storeskogenbacken. Det är ett bra intervall på ca 6-9 minuter.

IMG_9081.PNG

Jag och Keith ska guida 8848 på en MTB tur på Isaberg. Det, motorsågande (Keith), bakande (Sandra) och vila (båda) är våra enda planer för kommande helg.

Höstpremiär för oss på onsdagspasset i Bor.

IMG_9063-0.JPG
Höstpremiär för oss att vara med på onsdagens fikarunda i Bor. Det var ett stort gäng cyklister som anslöt, tror att vi var 12 st ekipage (cykel+cyklist).

Rundan blev nästan 4 mil grusvägsåka. Det är bra för mig att träna på att slappna av i klungkörning. Efter olyckan känner jag mig osäker att cykla i grupp.

Tempot var lugnt och behagligt. Det är tänkt att onsdagspassen kommer vara ett pass där alla ska hänga med. Och efter passet finns möjlighet att fika gott på Stationshuset.

IMG_9060.JPG
Jag gillar inte riktigt att cykla i mörker. Det är mysigt men samtidigt obehagligt med sämre kontroll. Som ni hör (och kanske förstår) är det mycket att jobba med utöver formen och skadorna. Mentalt finns en del spärrar som jag behöver komma förbi.

IMG_9062.JPG
Längtar efter god form och hårda pass.
Det märks att det är höst. Mörkret kommer tidigare, löven faller från träden och luften är syrerik. Men det är också nu grundträningen inför 2015 börjar ta form. Mycket snack om vem som ska klå vem nästa säsong. Själv vill jag sopa gatan i Bor, det är det nog fler som vill… Pelle, Johan, Ulf mfl. Det bådar gott för att det blir många grymma pass med bra sparring.

Som vanligt tycker jag att det viktigaste är att ha kul! (Och det har man om man kan lämna övriga bakom sig).

Det blev en fika före jobbet.

IMG_9054.JPG
Jag hamnade lite hastigt på ett fik istället för hos sjukgymnasten. Han hade dubbelbokat och den andra patienten hann före mig. Otur. Och väl på fiket skulle jag hugga i på en god youghurt de brukar ha här men de har slutat med den och börjat med chiapudding istället. Den var inte lika god. Otur.

Cykellivet då? Det har legat nere i ett par dagar. Otur? Nä, jag har helt enkelt inte haft lust att cykla. Igår blev det istället rekord i löptur. Inte tidsmässigt men längden. 8 km har jag inte löpt sedan olyckan. Ca 5,15 fart. Löpning är verkligen rått för kroppen. Både rygg, ben och höftböjare är utsatta och får smällar av stötarna i fotisättningen. Det har ju med ovana att göra också sånt brukar bli bättre när man kommit igång.

(Fyller på kaffet och äter min fralla)

Mysig morgon före jobbet!
Det blev ju en mysig morgon det här. Men snart får jag bege mig till jobbet och jobba så snabbt jag kan med diverse marknadssaker. Det är mycket att göra! Jag jobbar fortfarande deltid, något annat skulle bli för tufft. Att sitta och stå vid en dator i flera timmar i sträck är krävande för min kropp som det är nu. Jag är helt slut efter min arbetsdag och vilar alltid när jag kommer hem. Sängen med höj och sänkbart ryggstöd står kvar i köket.

Ikväll blir det cykling och styrketräning.

Hoj hoj.

Livsnjutarsöndag.

Återigen är jag uppe före Keith fastän jag har min väckarklockas ringsignal ställd 30 minuter senare. Det beror på att han snoozar och jag går upp på första ringsignalen även då hans larm tjuter. Jag vet att många snoozar, själv tycker jag det ger en nypa morgonångest.

Livsnjutarsöndag
Likaså kan upptäckten av stadigt regn på morgonen ge en nypa ångest när man har planerat för en utedag innehållande fiske, cykling, kaffedrickande och grillning. För oss vanliga, inte för en glad fiskare. För honom är det viktigaste av allt tiden vid sjön -ju längre man är där desto rimligare att man fångar en fisk. Oavsett väder. Och det är faktisk nästan alltid så att det behövs en som drar med resterande i gänget som är på väg att ställa in för att det faller lite vatten från ovan.

Nog åkte vi på utsatt tid till SM-Gölen. Och nog såg det lite uppgivet ut med vädret. Inledningsvis.IMG_9020.JPG

IMG_9023.JPG
Amanda var riktigt flink med sitt kastspö. Det var ingen tendens till skomakarens barn…IMG_9024.JPG

Skam den som ger sig är ett annat välkänt uttryck som sannerligen stämmer rätt ofta.IMG_9031.JPG

Det är häftigt och fint med flugfiske.IMG_9029.JPG

bild (1)

bild (2)
När solen tittade fram passade jag på att bege mig på en cykelrunda. Vi var ju ändå i Eksjö -trästaden för vissa, MTB staden för andra. De har ett väl utvecklat och arbetat cykelområde som jag tror heter Ränneborg. I vilket fall var jag där på Ränneborgscupen i våras och det var fortfarande pilat en kul slinga. Dock var det i lerigaste laget och väldigt halt på rötterna samtidigt som det fanns gott om tallar som jag inte alls ville halka in i…

IMG_9025.JPG
Livsnjuteriet fortsatte, när jag var tillbaka grillade och fikade vi. Amanda och Niklas hade fixat massor gott och det är få luncher som smakar bättre än de ute. En härlig dag!

IMG_9032.JPG

 

 

Träningstävling och en härlig dag.

IMG_9015.JPG
Vilken toppendag jag har haft! Supermysigt och kul.

KM i Aneby.
Det var första gången man arrangerade en träningstävling i Aneby. Och förhoppningsvis inte den sista. Christer Lernedal, Anebybo och Eksjöcyklist, var initiativtagare och ska ha en eloge för arrangemanget. Stämningen var välkomnande och god och banan höll högsta klass med i stort sett bara stigar.

IMG_9016.JPG
Några starka Eksjöcyklister hittade till Anebyskogen.

IMG_9018.JPG
Och även några Jönköpingklubbar var representerade.

IMG_9019.JPG
Som jag skrev tidigare, formidabla stigar. Både kurviga, tekniska med rötter och sten och även kuperat. En av Eksjöcyklisterna sa ”lika fint som Ränneslätt men mer kuperat”.
Jag fick massor flash-backs från skoltiden när vi orienterade, sprang och red i skogen. Men de backarna som satte skräck i en som tonåring upplevdes mer som kullar och springbackar idag.

IMG_9017.JPG
Pilarna var i minsta laget och vid ett ställde saknades en högerpil. Det var inte bra för min del eftersom jag cyklade rakt fram.

IMG_9014.JPG
Tog ett extra varv och blev rejält trött och nöjd ändå.

IMG_9013.JPG
Hade fin support av familjen – Cinna och Amanda var och lyckönskade före de åkte på shopping, Niklas och pappa var och hejade utmed banan. Roligt!

Eftersom solen sken tog jag tillfället i akt att ta cykeln genom Aneby hem till brorsan. Det blev en nostalgitripp att susa runt i byn som jag är uppväxt i. Och när jag kom fram hade jag inte bara mat på bordet, brorsan hade även tvättat min bil. Jag blir ju bortskämd här…

Det tog en stund före Nellie att bli kompis men efter att hon fick smaka på min kaka gick det bra.

IMG_9012-0.JPG

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggare gillar detta: