Good and nice #5.

Oh so good, Oh so nice #5

Se större här: Oh so good & Oh so nice #5

oh so

Morgonrutiner.

Det har inte varit många fina höstmorgnar i november, men i lördags morse var det fint och även idag.

Jag försökte ta en fin bild med min iPhone.

IMG_9757.JPG
Varje morgon går jag en runda, tar med tidningen in, brygger kaffe och kokar ägg medan jag stretchar. Efter det äter jag frukost och ser nyheterna på tv. Ev kollar jag också internet lite snabbt. Sedan brukar det vara hög tid att klä sig och fara till jobbet. Så även denna morgon.

Pannlamporna används flitigt under denna tiden på året.

IMG_9759.JPG
Har vilat ett par dagar från cyklingen, får se hur det blir ikväll ev cyklar jag en runda. Borde iallafall köra mitt styrketräningsprogram. Ska för övrigt till sjukgymnasten imorgon, då får jag säkert nya övningar och en ny skopa motivation. Det behövs alltid.

Nu ska jag fara till jobbet. Hoppas ni får en fin dag!

Recept på valnöts och kokosbollar

Jag har velat göra en vuxen och god variant på ”chokladbollar”. I går testade jag med inspiration från ett recept i ICAs Buffé. Och jag tycker att de blev jättegoda.

IMG_9740.JPG

IMG_9744.JPG
Recept på 10 små här.

100 g valnötter
1 dl riven kokos
4 st fikon
En skvätt agavesirap (beroende på hur sött man vill ha)
1/2 msk cognac
1,5 msk ekologisk kokosolja

Ner med allt i mixern. Mixa och forma till ca 10 st bollar, rulla i riven kokos.

Lördagsdistans.

Överallt i de sociala medierna kan man läsa om att solen tittade fram idag. Så även här i Helmershus. Det var faktiskt oväntat och glädjande.

IMG_9729.JPG
Jag tycker att det är roligare att distanscykla med sällskap så jag begav mig till Bor och fick sällskap av Ulf, Ulf och Pelle som faktiskt heter Ulf i andra namn. En gemytlig gruppetto att spendera förmiddagstimmarna och trötta ut sig ihop med.

IMG_9725.JPG
Trots solen var det den kallaste höstdagen hittills. Det är alltid lika svårt att klä på sig lagom mycket före man vant sig vid minusgraderna så lager på lager är ett måste.

IMG_9727.JPG
Det var ett jämnt tempo överlag men jag tycker jag fick kämpa på och det kändes rejält i benen ändå. Hoppas att det beror på att jag inte är van att vara ute så långa pass och att jag har jag tränat hårt denna veckan. Jag ska se till att äta, dricka och vila resten av kvällen för optimal återhämtning.

IMG_9724.JPG

IMG_9728.JPG
Det var i vanlig ordning en skön känsla att rulla in till fiket. Dels behövde vi nog alla fylla på med energi och sedan var det skönt att värma sig en stund.
Efter fikat skarvade grabbarna och följde med mig en bit på vägen. De sköter vinterträningen!

IMG_9720.JPG
Mina Hestra handsken med ullfoder är oslagbara i minusgrader, det är sällan jag fryser med de på. Lakeskorna är bra men klarar inte att värma mina fötter vid nollan eller kallare. Däremot tycker jag att Assos vinterstrumpor var väldigt sköna.

IMG_9726.JPG

Vinterdäck till 29″

I morse tyckte jag det var snö när jag tittade ut. Som tur var hade jag sett fel, det var nog bara morgondimma.

Men nu kommer nog första riktiga köldknäppen snart. Då ska de nya fruktade nästan 2kg tunga dubbdäcken på och snittfarten brukar stanna på ca 20-23km/h.

IMG_9658.JPG

Torsdagspasset med Värnamo MTB

Värnamo MTB är en cykelgemenskap och grupp på Facebook. Och med oregelbundna mellanrum läggs det ut om träning. Den som vill och kan hänger på och ikväll passade det mig bra.

IMG_1524.JPG
När man kommer till träningen med halvpigg kropp är det skönt att få höra: ”Idag kör vi lugnt”. ”Mmm” stämde övriga in.

Rundan var densamma som förra veckan. Började med uppförsbacke, redan där började det stissas och med rycket upp till toppen fick jag hög puls. Men av olika anledningar brukar det vara så när man tränar med killar… De brukar lugna ner sig efter någon mil. Jag kände att tisdagsintervallerna satt kvar i benen och fick bita i för att hänga på de längst fram. Med MTB killarna åker man (ännu) inte samlat i klunga och drar nytta av varandra och för en med landsvägsbakgrund är det rena vilda western cyklingen. Nåväl, några har bytt sina mtb till crossvinterhojar och idag hade samtliga byxorna med häng bytts ut till tighta vinterbib. En vacker dag cyklas det nog på led också.

Det blev inte bara ett trevligt pass, det blev även hårt eftersom fartlekarna höll i sig nästan hela rundan.

Nu ser jag fram emot en helg med nya krafter och nya Assoskläder!

Intervaller -både fysiskt och mentalt.

Jag brukar tycka att intervaller är plågsamt men kul. I går var det mest av det först nämnda. Det hänger ihop med att jag inte är van att utföra maximala kraftansträngningar just nu. Jag är ovan muskulärt och jag är ovan mentalt.

Normalt är jag bra på att skingra tankar och känslor som uppstår när jag tar ut mig tex på tävling eller vid intervallträning. Jag fokuserar på att utföra utan att känna efter. Jag hittar en inre motivation och tål smärtan.

Men nu när jag inte har tränat intervaller på ett tag skriker knoppen före kroppen.

Det är klart att jag måste träna konditionen för att nå resultat men även min mentala styrka. Jag behöver flytta gränsen och inte känna uppgivenhet när det blir jobbigt.

Gårdagen pass vart en utmaning.
Jag hade planerat för tre intervall. Månsabobacken (ca 2 min brant backe), Paso di vindkraftverk (ca 4 min backe) och Örtebro-Åminne (ca 3,5 min platt). Låter enkelt för en van men jag fick leta långt ner i källaren efter incitament. Det gjorde ont i benen, lungorna, huvudet, armarna mm redan efter halva Månsabobacken varför jag blixtsnabbt reviderade träningen och beslöt att jag aldrig mer ska utsätta mig för intervallträning. Samma känslor och tankar upprepades i andra backen och även i tredje.

Men, det är bara att bestämma sig. Efteråt kändes det riktigt bra och jag är redan sugen på nästa intervallpass, det lär bli fler framgent.

IMG_1522.JPG

Löpningens utmaning.

hämta (1)I morse hade jag Mauds podcast och samtalet med Johan Olsson (skidåkaren). Han sa några intressanta saker som gjorde det värt att sätta av en timme till att lyssna. Dels beskrev han sin mentala idrottsresa, han pratade om att vara pappa och elitaktiv – t.ex. hade de inte sitt barn på dagis före han hade kört OS pga av infektionsrisken och en vecka efter VM i Falun ställer han upp i Vasaloppet.

En utmaning att börja löpa utan att få bekymmer.

Idag valde att jogga i lugn fart (6,3 km i 5,40/km) istället för att gå. Det fanns två anledningar:

  1. 4 grader och regn är ok att jogga i men väldigt kallt att promenera i.
  2. Jag behöver fortsatt jogga långsamt och vänja kroppen vid den hårda påfrestningen som löpning ger.

Initialt är det inte prestationen i sig som är utmaningen, det är resan dit. Att kunna löpa utan att ha bekymmer med muskelknutor, smärtor, senor som drar eller en mage som krånglar. Jag har för brått att börja klocka mig, köra intervaller och maxa -min kropp klarar inte att vara smärtfri när jag börjar löpa.

Problemet är att jag älskar att pressa mig. Jag vill att det ska kännas som om man förflyttar sig snabbare än sniglarna i skogen. Jag vill att det ska kännas som att pulsen ligger närmre max än vilopuls. Jag vill att det ska kännas som att man är närmre himlen än jorden. Jag vill att det ska kännas som att man springer inte joggar.

Det funkar inte. Så vill jag kunna komplettera träningen med löpning får jag fortsätta jogga och vänja kroppen ett tag till. Men jag har svårt att motivera mig att köra lugna joggingpass -jag är inte tilltalad av det.

Lördagsrundan med bra gemenskap i oromantiskt väder.

I morse gick jag till garaget och hämtade min cykel för att köra ett långpass. Mitt längsta sedan olyckan. Närmare bestämt minst tre timmar.

IMG_9556.JPG

IMG_9557.JPG
Trek Superfly 9,9, bästa MTB-cykeln jag har gränslat.

IMG_9555.JPG
Eftersom grannen ringde i går och bokade in Keith på ett vägföreningsmöte (viktigt att närvara när man bor på landet) anslöt jag till Bor-teamets lördags cykling.

Jag cyklade till Bor, och med vinden mot mig och regn som duggade är det synd att romantisera vädret. Jag såg fram emot sällskapet istället -glada, kanske till och med lyckliga, cyklister. Och en kuperad runda på mestadels grusvägar som väntade. För er med lokal kännedom: Julosten-Kravlemålen -Svanaryd-Gallnås-Ohs-Gölsebo-Gällaryd.
Vi var sju vana cyklister som cyklade tryggt och turades om att ta vind.

IMG_9554.JPG
Det glödde av lycka i mig över att det kändes bra hela rundan. Det kanske är på rätt håll ändå. Stort för mig.

IMG_9553.JPG

IMG_9559.JPG
Efter ca 3,05 h nådde vi åter Stationshuset. Smutsiga, blöta och lite frusna. De har bra tålamod på fiket: vi skitar ner, luktar svett och tömmer kaffekannorna många gånger om.

bild (3)

 

IMG_9558.JPG
När jag kom hem tog jag en välbehövlig bastu för att bli varm på riktigt. Tvättade, snabbstädade, bakade knäckebröd och nu har vi slagit oss till ro med en god choklad och ett glas Amaronevin. Brasan sprakar och vi är varma och glada.

Det som fattas är en bra kock som bjuder oss på något gott att äta till kvällsmat.

Torsdagspasset i mörker och regn.

STRAVA runda med Keith.
Keith har spetsat på ett segment, vilket styrde val av kvällsrunda. Jag däremot var glad att bara hänga med ut och ha en bättre känsla i kroppen. Det har nämligen varit några tuffa dagar för mig sedan i söndags. Jag har känt mig nedsatt och haft en konstig känsla kring områdena där jag har/har haft mina frakturer. Men det verkar vara på rätt håll igen.

Det blev ett crosspass.

IMG_9489.JPG

IMG_9494.JPG
Jag trivs bra i poc hjälmen. Lätt och skön.

IMG_9486.JPG
Vi hann cykla till Hånger (25 min) före vi behövde tända lamporna. Men sedan blev det bäcksvart. Mörkt och regnigt och blåsigt resterande timme, men ändå lite mysigt.

Segmentet
Segmentet vi skulle passera är ca 5-6 km grusväg. Och jag har verkligen svårt att låta bli och köra när någon annan sticker. Men jag tyglade mig och såg skenet av Keiths röda baklampa försvinna. Plötsligt dök dock skenet av hans vita framlampa upp där vägen delade sig. ”Vilken väg?”

Då trodde jag att det var kört. Men med en sekund tillgodo tog han sig förbi regerande kung av backe -Henke. Keith säger sig vara lika glad för varje intervall han tar sig igenom (läs KOM).
Men vi vet att KOMen är temporära, för när fredagsgänget styr tåget med Peter K som lokomotiv finns inte mycket att sätta emot.

Huvudsaken man har roligt!

IMG_9496.JPG

IMG_9502.JPG

IMG_9504.JPG

IMG_9505.JPG

Superfröet.

IMG_9409.JPGIMG_9410.JPG

Favoritfika.
Det har blivit några mellanmål/fika med de populära och häftiga chiafröna. Frön som sväller i vätska. Och jag har kommit fram till att de är goda att blanda med mandelmjölk, vaniljpulver, kanel och kardemumma. Lite agavesirap på kan också vara gott.

Prova det om ni vill ha mer omega-3 i kosten, bättre uthållighet på cykeln och mindre pengar i plånboken.

Keith har fröet på frukostflingorna och till de läste han förr i tiden cyclingnews.se, nu för tiden memorerar han STRAVA segment istället. Livet är föränderligt.

Läs mer om fröet här.

En tillsammanscykling kväll.

Hej alla cykelvänner och andra som jag träffar här på bloggen!

Har just tänt en varm (finns det kalla?) brasa, ätit och druckit. Före det cyklade jag och Keith tillsammanscykling med Värnamo MTB. Det var mysigt.

IMG_9473.JPG
Vi cyklade en standard vinterrunda. Maramö, Kärda, Källunda, Vallerstad, Sörsjö. Ca 44 km och mest grusvägar. Mörkt och svalt. Lite svårt att klä sig rätt men med 3 grader passade det perfekt med Assos flossade vinterbib och benvärmare, Assos ijhabu jacket, Shimano vinterskor, en buff runt halsen och en under hjälmen.

Hoppas verkligen ”värmen” håller i sig, det känns mycket lättare att vara cyklist i plusgrader.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggare gillar detta: