Vinterdäck till 29″

I morse tyckte jag det var snö när jag tittade ut. Som tur var hade jag sett fel, det var nog bara morgondimma.

Men nu kommer nog första riktiga köldknäppen snart. Då ska de nya fruktade nästan 2kg tunga dubbdäcken på och snittfarten brukar stanna på ca 20-23km/h.

IMG_9658.JPG

Torsdagspasset med Värnamo MTB

Värnamo MTB är en cykelgemenskap och grupp på Facebook. Och med oregelbundna mellanrum läggs det ut om träning. Den som vill och kan hänger på och ikväll passade det mig bra.

IMG_1524.JPG
När man kommer till träningen med halvpigg kropp är det skönt att få höra: ”Idag kör vi lugnt”. ”Mmm” stämde övriga in.

Rundan var densamma som förra veckan. Började med uppförsbacke, redan där började det stissas och med rycket upp till toppen fick jag hög puls. Men av olika anledningar brukar det vara så när man tränar med killar… De brukar lugna ner sig efter någon mil. Jag kände att tisdagsintervallerna satt kvar i benen och fick bita i för att hänga på de längst fram. Med MTB killarna åker man (ännu) inte samlat i klunga och drar nytta av varandra och för en med landsvägsbakgrund är det rena vilda western cyklingen. Nåväl, några har bytt sina mtb till crossvinterhojar och idag hade samtliga byxorna med häng bytts ut till tighta vinterbib. En vacker dag cyklas det nog på led också.

Det blev inte bara ett trevligt pass, det blev även hårt eftersom fartlekarna höll i sig nästan hela rundan.

Nu ser jag fram emot en helg med nya krafter och nya Assoskläder!

Intervaller -både fysiskt och mentalt.

Jag brukar tycka att intervaller är plågsamt men kul. I går var det mest av det först nämnda. Det hänger ihop med att jag inte är van att utföra maximala kraftansträngningar just nu. Jag är ovan muskulärt och jag är ovan mentalt.

Normalt är jag bra på att skingra tankar och känslor som uppstår när jag tar ut mig tex på tävling eller vid intervallträning. Jag fokuserar på att utföra utan att känna efter. Jag hittar en inre motivation och tål smärtan.

Men nu när jag inte har tränat intervaller på ett tag skriker knoppen före kroppen.

Det är klart att jag måste träna konditionen för att nå resultat men även min mentala styrka. Jag behöver flytta gränsen och inte känna uppgivenhet när det blir jobbigt.

Gårdagen pass vart en utmaning.
Jag hade planerat för tre intervall. Månsabobacken (ca 2 min brant backe), Paso di vindkraftverk (ca 4 min backe) och Örtebro-Åminne (ca 3,5 min platt). Låter enkelt för en van men jag fick leta långt ner i källaren efter incitament. Det gjorde ont i benen, lungorna, huvudet, armarna mm redan efter halva Månsabobacken varför jag blixtsnabbt reviderade träningen och beslöt att jag aldrig mer ska utsätta mig för intervallträning. Samma känslor och tankar upprepades i andra backen och även i tredje.

Men, det är bara att bestämma sig. Efteråt kändes det riktigt bra och jag är redan sugen på nästa intervallpass, det lär bli fler framgent.

IMG_1522.JPG

Löpningens utmaning.

hämta (1)I morse hade jag Mauds podcast och samtalet med Johan Olsson (skidåkaren). Han sa några intressanta saker som gjorde det värt att sätta av en timme till att lyssna. Dels beskrev han sin mentala idrottsresa, han pratade om att vara pappa och elitaktiv – t.ex. hade de inte sitt barn på dagis före han hade kört OS pga av infektionsrisken och en vecka efter VM i Falun ställer han upp i Vasaloppet.

En utmaning att börja löpa utan att få bekymmer.

Idag valde att jogga i lugn fart (6,3 km i 5,40/km) istället för att gå. Det fanns två anledningar:

  1. 4 grader och regn är ok att jogga i men väldigt kallt att promenera i.
  2. Jag behöver fortsatt jogga långsamt och vänja kroppen vid den hårda påfrestningen som löpning ger.

Initialt är det inte prestationen i sig som är utmaningen, det är resan dit. Att kunna löpa utan att ha bekymmer med muskelknutor, smärtor, senor som drar eller en mage som krånglar. Jag har för brått att börja klocka mig, köra intervaller och maxa -min kropp klarar inte att vara smärtfri när jag börjar löpa.

Problemet är att jag älskar att pressa mig. Jag vill att det ska kännas som om man förflyttar sig snabbare än sniglarna i skogen. Jag vill att det ska kännas som att pulsen ligger närmre max än vilopuls. Jag vill att det ska kännas som att man är närmre himlen än jorden. Jag vill att det ska kännas som att man springer inte joggar.

Det funkar inte. Så vill jag kunna komplettera träningen med löpning får jag fortsätta jogga och vänja kroppen ett tag till. Men jag har svårt att motivera mig att köra lugna joggingpass -jag är inte tilltalad av det.

Lördagsrundan med bra gemenskap i oromantiskt väder.

I morse gick jag till garaget och hämtade min cykel för att köra ett långpass. Mitt längsta sedan olyckan. Närmare bestämt minst tre timmar.

IMG_9556.JPG

IMG_9557.JPG
Trek Superfly 9,9, bästa MTB-cykeln jag har gränslat.

IMG_9555.JPG
Eftersom grannen ringde i går och bokade in Keith på ett vägföreningsmöte (viktigt att närvara när man bor på landet) anslöt jag till Bor-teamets lördags cykling.

Jag cyklade till Bor, och med vinden mot mig och regn som duggade är det synd att romantisera vädret. Jag såg fram emot sällskapet istället -glada, kanske till och med lyckliga, cyklister. Och en kuperad runda på mestadels grusvägar som väntade. För er med lokal kännedom: Julosten-Kravlemålen -Svanaryd-Gallnås-Ohs-Gölsebo-Gällaryd.
Vi var sju vana cyklister som cyklade tryggt och turades om att ta vind.

IMG_9554.JPG
Det glödde av lycka i mig över att det kändes bra hela rundan. Det kanske är på rätt håll ändå. Stort för mig.

IMG_9553.JPG

IMG_9559.JPG
Efter ca 3,05 h nådde vi åter Stationshuset. Smutsiga, blöta och lite frusna. De har bra tålamod på fiket: vi skitar ner, luktar svett och tömmer kaffekannorna många gånger om.

bild (3)

 

IMG_9558.JPG
När jag kom hem tog jag en välbehövlig bastu för att bli varm på riktigt. Tvättade, snabbstädade, bakade knäckebröd och nu har vi slagit oss till ro med en god choklad och ett glas Amaronevin. Brasan sprakar och vi är varma och glada.

Det som fattas är en bra kock som bjuder oss på något gott att äta till kvällsmat.

Torsdagspasset i mörker och regn.

STRAVA runda med Keith.
Keith har spetsat på ett segment, vilket styrde val av kvällsrunda. Jag däremot var glad att bara hänga med ut och ha en bättre känsla i kroppen. Det har nämligen varit några tuffa dagar för mig sedan i söndags. Jag har känt mig nedsatt och haft en konstig känsla kring områdena där jag har/har haft mina frakturer. Men det verkar vara på rätt håll igen.

Det blev ett crosspass.

IMG_9489.JPG

IMG_9494.JPG
Jag trivs bra i poc hjälmen. Lätt och skön.

IMG_9486.JPG
Vi hann cykla till Hånger (25 min) före vi behövde tända lamporna. Men sedan blev det bäcksvart. Mörkt och regnigt och blåsigt resterande timme, men ändå lite mysigt.

Segmentet
Segmentet vi skulle passera är ca 5-6 km grusväg. Och jag har verkligen svårt att låta bli och köra när någon annan sticker. Men jag tyglade mig och såg skenet av Keiths röda baklampa försvinna. Plötsligt dök dock skenet av hans vita framlampa upp där vägen delade sig. ”Vilken väg?”

Då trodde jag att det var kört. Men med en sekund tillgodo tog han sig förbi regerande kung av backe -Henke. Keith säger sig vara lika glad för varje intervall han tar sig igenom (läs KOM).
Men vi vet att KOMen är temporära, för när fredagsgänget styr tåget med Peter K som lokomotiv finns inte mycket att sätta emot.

Huvudsaken man har roligt!

IMG_9496.JPG

IMG_9502.JPG

IMG_9504.JPG

IMG_9505.JPG

Superfröet.

IMG_9409.JPGIMG_9410.JPG

Favoritfika.
Det har blivit några mellanmål/fika med de populära och häftiga chiafröna. Frön som sväller i vätska. Och jag har kommit fram till att de är goda att blanda med mandelmjölk, vaniljpulver, kanel och kardemumma. Lite agavesirap på kan också vara gott.

Prova det om ni vill ha mer omega-3 i kosten, bättre uthållighet på cykeln och mindre pengar i plånboken.

Keith har fröet på frukostflingorna och till de läste han förr i tiden cyclingnews.se, nu för tiden memorerar han STRAVA segment istället. Livet är föränderligt.

Läs mer om fröet här.

En tillsammanscykling kväll.

Hej alla cykelvänner och andra som jag träffar här på bloggen!

Har just tänt en varm (finns det kalla?) brasa, ätit och druckit. Före det cyklade jag och Keith tillsammanscykling med Värnamo MTB. Det var mysigt.

IMG_9473.JPG
Vi cyklade en standard vinterrunda. Maramö, Kärda, Källunda, Vallerstad, Sörsjö. Ca 44 km och mest grusvägar. Mörkt och svalt. Lite svårt att klä sig rätt men med 3 grader passade det perfekt med Assos flossade vinterbib och benvärmare, Assos ijhabu jacket, Shimano vinterskor, en buff runt halsen och en under hjälmen.

Hoppas verkligen ”värmen” håller i sig, det känns mycket lättare att vara cyklist i plusgrader.

Snöfritt och sadelbekymmersfri!?

IMG_9418.JPG
Vi har det kallt här i Värnamo men ingen snö. Däremot mms’ade mamma, som bor i Tranås (ca13 mil norrut), en bild på ett snötäckt landskap. Men jag sitter lugn i båten, det är mildare väder på ingång sade de på TV4 vädret. Skönt!

För vi har ju tänkt cykla utan dubbdäck, vinterjacka och dubbla underställ i helgen.

Det blir troligtvis ett pass på crossen och ett på vintermtbn. Och jag har slarvat med tvätten av båda cyklarna i veckan så det har jag att ”se fram emot” att göra också.

IMG_9399.JPG
Är du tjej och har sadelbekymmer?

IMG_9400.JPG
Initialt hade jag svårt att hitta en sadel som fungerade för mig. Efter att ha provat många olika hörde jag talas om Specializeds ruby expert (womens) och den har funkat. Så den använder jag på alla cyklar förutom min helgung MTB där jag har en mer MTB anpassad sadel (en Bontrager).

Men till att börja med måste man mäta avståndet mellan sittbenen för att få rätt bredd på sadeln. Det är ofta vi tjejer har behov av en bredare sadel, 143mm. Killar har generellt smalare, 133mm, och det är vanligast att det sitter en 133mm sadel på när man köper sin cykel.

Sedan har inställningen på cykeln också betydelse.

Värt att lägga lite tid på att få till sittställningen. Både jag och Keith har gjort en Bike-fit med hjälp av en proffesionell -Veloposition. Det gjorde underverk och vi båda tyckte att vi fick en skönare sittställning på racern.

Koka goda fudge.

IMG_9393.JPG

IMG_9394.JPG
Hemmabakt är alltid bäst. Dessa fudge är perfekta att ha i frysen och ta fram precis när du fyllt din kopp med Arvid Nordkvist Svea kaffe.

Jordnötssmör fudge.
Vaniljpulver el en vaniljstång
1 1/4 dl mjölk
4 dl farinsocker el råsocker
1/2 dl eko honung
250 g jordnötssmör
4 1/2 dl florsocker
Flingsalt

Förbered en form med bakpapper, ca 20×20 cm.

Smält smöret, tillsätt mjölk, socker, honung, vaniljpulver och låt koka upp under omrörning. Sänk värmen och låt sjuda 4-5 minuter.

Tillsätt jordnötssmör och florsocker och rör noga tills klumparna är borta. Häll fudgen i formen. Strö över flingsalt. Låt svalna och ställ i kylen. Skär sedan i bitar och frys in.

Ät och njut.

Receptet hittade jag i Elle mat och vin men ovan är lite anpassat efter hur jag gjorde.

Taggad

Hårt löpintervall och styrkepass trots dålig motivation.

Jag sköt upp träningen i några omgångar i går kväll. Gick mest runt och fikade på lite väl mycket onödiga godsaker. Men till slut när timmen höll på att bli för sen för att ens ta mig ut begav jag mig på mitt löppass.

Favoritpass
Jag har 5 km löpning på tid som ett favoritpass. Dels är det lagom långt för psyket och dels är det ett bra tröskelintervall.

Det blev visst inte riktigt 5 km. Jag vart rejält trött och tycker att jag fick slita mer än förväntat.

IMG_9380.PNG
Styrketräning som rehab
Styrkepassen är inte mina favoritpass men jag känner mig jäkligt stolt efter att varje pass är utfört.
Det tog emot att gå upp i hemmagymmet och lyfta skrot och utföra diverse övningar. Jag får verkligen vakta mig själv och prata med mitt inre för att jag inte ska fuska. Det var nära igår men jag lyckades övertala mig själv att känslan efter är mycket bättre om man gör det som göras ska.
Så med hedern i behåll gick jag ner för trappan klockan 21.30.

IMG_9392.JPG

Söndagspasset och söndagskalaset.

Att jämföra sig med andra tröttnar man visst aldrig på. Det är väl därför STRAVA (träningsnirdarnas Facebook) har vuxit sig så stora. Vi gillar också STRAVA. Det är ett kul sätt att mäta sina egna förbättringar på och det är ett nytt sätt att motivera sig att köra intervallen lite hårdare än om man bara hade sin egen tid att jämföra med.

Vi lät oss bli träningsmotiverade av att ha som mål att avsluta rundan med att ta ett KOM (King of mountain). Det på det 8 km långa grusvägssegment på den gamla banvallen från Hånger.

Pelle från Bor, som vi brukar cykla med, har i princip vartenda KOM i sina trakter, häromdagen susade han förbi på vår hemmabana och plockade ovan KOM. Då fick vi nog.

Vi hade tänkt att ta segmentet utan att behöva göra maximal insats. Men nog blev vi trötta. Jag , hade trötta ben sedan lördagspasset och fick bita ihop från början och släppte hjul sista kilometern när Keith ökade farten. Men han blev också lite trött så väl ”i mål” var jag bara 2 SEK bakom.

Ett bra intervall på ca 12-13 minuter. Och roligt.

Rundan
Keith bestämde rundan, jag bara hängde med. Vi cyklade till Åminne, tog av mot Gölsaryd och klippte Månsabobacken -den är stygg så jag på lilla klingan och lättaste växeln bak, Keith har ny cross med bara en klinga, numer är det det som gäller. Vidare tog vi oss upp och förbi vindkraftverken, ner mot Vallerstad, fortsatte på Halmstadvägen (notera att det fortfarande är grusväg), förbi Fröset, Rydala, Hånger och sedan banvallen hem. Ca 40 km och bara grus och traktorvägar. Tokvarmt för att vara 2a november.

Halmstadvägen var nog en stor väg förr i tiden.

IMG_9368.JPG

IMG_9369.JPG
Så här glad var Keith efter passet. Med all rätt, det var roligt

IMG_9366.JPG
Resten av dagen ägnade vi åt att förbereda och fixa inför kvällens familjekalas för Anton -Keiths yngsta son fyllde nämligen 17 år. Det är tradition i Keiths familj att samlas kring både de vuxnas och barnens födelsedagar.
Till varmrätt är det en utmaning att komma ihåg alla ”specialare”, en som inte äter kött, en som inte tål nötter, svamp eller skaldjur och en som inte gillar vitlök eller curry.

Jag hade inspirationen att baka en minidessertbuffe -kladdkakemuffins för att alla ungdomar älskar kladdkaka, halloweenspindlar för att jag själv älskar vitchokladkladdkaka samt gillar att pyssla och saffransbiscotti för att saffran är en underbar krydda.

IMG_9373.JPG
Recept på Saffranbiscotti här. funkade bra att utesluta nötter, men hade de inne i ugnen och torka längre än receptet.

IMG_9347.JPG

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggare gillar detta: