Ny vecka. Och ny månad.

Jag har just ätit frukost efter min morgonpromenad. Promenaden håller jag stenhårt på eftersom det känns tydlig skillnad på min stela kropp som kommer igång och mjukas upp. Idag gick jag på vår MTB bana som vi har intill huset. Det är inte bara vi som nyttjar den, sedan en tid är vildsvinen där och ”bökar” på nätterna. De är mindre trevliga att ha som grannar.

Nu när jag blivit av med nackkragen har jag börjat göra stretchövningar efter promenaden. Det är en väldigt hög tröskel att ta sig över för att få det gjort, det är psykiskt jobbigt och gör ont att stretcha. Det tyckte jag även före olyckan.

Jag hade för övrigt min bästa cykelvecka på tre månader förra veckan. Alltid något. Det är även en ny månad i sikte from idag, då finns nya möjligheter.

bild

Efter allt regn har vi fått sjöutsikt på MTB-banan.

VM i mountainbike.

Denna veckan kan man kolla på VM i MTB på Redbulltv. Det avgörs i Norges Hafjell och redan imorgon är det XCE (sprint). Kolla på det!

 

Sköna söndag.

Idag har det varit en lugn och skön dag. Bland annat vilat, skrivit och bakat.

IMG_8237.JPG

IMG_8239.JPG
Hittade ett recept på Snickersbitar på hurbrasomhelst.segå in och låt er inspireras till bakning, där finns massor fina bilder. Jag hade ingen kokosolja hemma och använde mig istället av hederligt smör, jag tillsatte även riven kokos i toppingen. De blev goda.

Keith har ägnat ca tre timmar av sin söndag i garaget. Bland annat gav han sig på utmaningen att få bort kedjeolja från bromsbeläggen. Men det gick inte.

IMG_8229.JPG
Sedan hjälpte han mig att justera styret, växelhandtagen och att byta styrlinda på racern.

IMG_8235.JPG
Jag ville byta ut min vita fizik styrlinda med anledning av att den har varit hal. Passande att vi hade en med grodor (Sram) liggandes i reservdelsskåpet. När jag var liten fick jag smeknamnet ”grodan”, vissa tycker att det passar fortfarande. Jag vet inte varför.

IMG_8238.JPG

Cykelpass i Bor

Jodå, jag stavade rätt i rubriken. Cykelpass i Bor! Det var länge sedan senast. På ett underligt sätt känns det inte som om det var tre månader sedan. Tolv veckor har gått snabbt trots allt.

Passet
Hade tänkt att köra ett racerpass medan de andra hade kul på sina MTB. Jag har ju, som bekant, kört sönder min på Lida Loop och är utan.

Pelle, som är en gentleman, erbjöd mig att låna hans andra Cannondale vilket jag tackade nej till. Till slut lät jag jag mig övertalas och mitt första höstpass på MTB skulle bli ett faktum.

Det var givetvis superkul. Jag kände mig ringrostig och ovan vid farten. Men benen funkade bra och jag är mer än nöjd.

IMG_8209.JPG
Vi hade tur med vädret och klarade oss undan regnet.

För min del passade det bra att stanna till och sträcka på ryggen vid den här arbetade skulpturen.

IMG_8210.JPG
Just nu ligger vi på soffan och jag ler fortfarande efter min MTB-debut. Det är ett härligt rus i knoppen. Jag hoppas på bra återhämtning och sedan får jag se när kroppen är redo för ett nytt pass. No stress!

Återbesök med röntgen och läkarträff

Jag har inte nämnt här på bloggen att jag fått lov att ta av mig nackkragen. Nu har jag inga stabiliserande hjälpmedel kvar. Dels innebär det att jag ser ut som alla andra och kan gå in i en mataffär utan nyfikna blickar från vuxna eller fingerpekande från barn och dels innebär det att duschen går fortare (slipper tvätta, vrida ur och hänga upp nackkragen).

IMG_8065.JPG
Jag var nervös inför denna sista planerade avstämningen av mina frakturer. Men det gick bra och alltså vart det fina röntgenbilder på min nacke/skallfraktur som är på god väg att läka. Skönt!

Nu då?
Jag träffade läkaren och vi samtalade lite om hur jag ska gå (cykla) vidare. Han avrådde mig från att starta i Bockstensturen (10 mil MTB-tävling), som avgörs i helgen, då Åkulla-terrängen kan vara i stötigaste laget att cykla för min del. Samtidigt som han ansåg att 4 timmar i tävlingsfart kan bli för hårt för min kropp i dagsläget.
-Mamma, Inger och Susann ni kan lugnt sitta kvar där ni är. Jag skojar och hade inte tänkt att tävla i helgen, vi pratade inte om Bockstensturen.
Vi redde snarare ut skavanker såsom hur vi går vidare med tex min axel som inte har normal känsel, vilken typ av sjukgymnastik jag får och annat smått.

Jag kan tänka mig att det blir en tuff tid några månader framgent. Nu förväntar både jag och min omgivning att jag är som vanligt. Jag ser ganska vanlig ut och har inga ställningar som hindrar mig från att göra saker. Nu måste jag känna efter och säga ifrån, vilket är svårare.

Det är först nu när jag får röra mig och måste vrida mig jag noterat hur stel jag är, att jag har smärtor i ryggen och att vänster axelparti är konstigt och irriterar.

Men jag ska ge min kropp den tid den behöver, ta en dag i taget och kämpa vidare mot att bli stark igen.

Det är fortsatt tacksamt och skönt att höra hejaropen från många av er därute!
Nu ska jag snart bjuda på blogginlägg med cykelbilder, cykelgemenskap och fikasugna ben.

Det tog ungefär en timme från att läkaren sade att jag får cykla ute till att jag satt på racern. Tre månader utan cykling gör att min förbättringspotential är hög!

Vem vet, vi kanske ses på hojarna snart.

8848 Altitude Bikewear -imagefilm

Det går göra mycket kul på Isaberg. Filmer till exempel. Se 8848 Altitudes reklamfilm.

Här kan ni se herrkollektionen. Stilren men inte tillräckligt mycket image, om ni frågar mig.

Gillar ”damcykel-stassen” som man kan se i filmen men inte går att hitta på deras hemsida. Dock på en bild i en tidning från ett reportage i Sportfack på 8848altitudes instagram (blev en konstig mening). Snygg.

Skärmklipp

 

 

 

Heldämpade mountainbikes

Med en kaffe bredvid och en dator framför tänkte jag skriva ett par rader om hur jag har upplevt tre olika heldämpade cyklar. Jag har ofta hört folk som i mer eller mindre raljerande ton sagt ”det är bara gubbar och tanter som åker heldämpat”. Själv älskar jag att cykla på en heldämpad och tycker cyklarna förtjänar ett bra anseende och rykte. De heldämpade cyklarna har utvecklats och fler och fler väljer de framför en hardtail. Man kunde t ex i söndags höra kommentatorerna på redbulltv prata om att att 7 av de 10 första mtb åkarna i herrarnas WC i Meribel valt att åka heldämpad.

Första gången jag cyklade på en heldämpad cykel.

Min första kontakt med en heldämpad mountainbike (dämpare både fram och bak) kom sig utav en händelse. Vi hade bokat racercyklar till vår träning/semestervecka på Gran Canaria vilket uthyrningsbolaget hade missat. Alla cyklar i vår stlk var uthyrda och de erbjöd oss heldämpade mountainbikes i tre dagar tills vi kunde få racercyklar. Det, som jag trodde, skulle bli halvbra träning och cykling visade sig bli riktigt kul cykling med massor aha-upplevelser.

Jag, som precis hade börjat cykla mountainbike, upptäckte att jag kunde ta mig över steniga partier och andra tekniska utmaningar. Ganska snart efter vi kom hem började letandet efter en heldämpad hoj med 29” hjul.

_MG_0320

Mina upplevelser av olika heldämpade mtb.

Jag investerade i en av de lättaste heldämpade cyklarna som fanns på marknaden 2012, Cannodale Scalpel. Den vägde ändå ca 2 kg mer än min 26” hardtail. Överlag blev jag dock snabbare på den tyngre heldämpade, det gällde även uppförsbackar. Och jag blev mer säker och teknisk. Jag upplevde att cykeln lärde mig att gilla stigar med rötter och sten. När det blev kul tränade jag mer teknik.

Jag trivdes med Scalpelen i det stora hela men upplevde att den saknade kvickheten. Dels berodde det på bakdämparen, en Fox RP23, som inte gick få stel och cykeln blev ”gungig”.

Därför testade jag Keiths heldämpade Specialized S-Works Epic. Den vägde nästan på grammet lika som min Cannondale, ca 10 kg. Epicen upplevde jag kvickare och styvare. Det visade sig också att jag cyklade snabbare på den i en av mina testbackar (även om vind och dagsform har betydelse kändes den också snabbare). Framförallt var den hårdare i dämpningen, Specialized S-Works Epic är utrustade med en braindämparfunktion som ska känna av underlaget och justera dämpning med sitt ”brain-system”. Jag gillade inte det när det blev stökigt i skogen, den kändes fortfarande för hård och ibland även för mjuk när det var uppför och snabba igångdrag.

Trek Superfly 9,9 SL -den senaste heldämpade cykeln jag investerade i och hann cykla på i ca 1,5 vecka före olyckan. Trek-cyklen gillade jag mest och upplevde att den var komplett -styv, lätt och med en bra balans i dämpningen. Den utrustade jag med en RockShox bakdämpare, som så gott som, går att låsa. Och även med en ”lockout” som låste både fram och bakdämparen samtidigt.

Prova heldämpat om ni får möjlighet.

Även när det inte är så tekniskt utan bara ojämnheter är det skönt att slippa känslan av att behöva tandskydd. Bortdomnade armar och tröttare rygg än nödvändigt kan också förstöra ett mountainbikepass.

Så med mina erfarenheter kan jag varmt rekommendera alla att investera i en heldämpad cykel. Testa om ni får tillfälle. För som med allt: det är smaksak!

Cykling och allmäntillståndet.

Idag kom Keith till skott att hänga med på Värnamo MTBs Åminnerunda. De samlades vid Boulehallen, ca 5 min från oss och avslutades med ett par varv på vår bana och efter det kaffe och chokladbollar i vår trädgård.

Jag blev onekligen enormt cykelsugen av att se alla glada miner och cyklister dundra runt på banan. Skit också att jag hamnade i det där trädet!

Nu är det 11 veckor sedan jag cyklade mountainbike. Då, före olyckan, cyklade jag varje dag med undantag för en och annan vilodag per vecka. Och de tävlingar jag ställde upp i gick bra (bortsett från Lida Loop).

Hur står det till?
Nu mår jag mestadels bra. Men jag är inte läkt. Det märks genom att jag är mer trött än jag brukar, jag orkar inte bära upp ryggen så många timmar i sträck, jag har smärtor i ryggen som kan liknas vid skav. Det är inte som det brukar men jag tror att jag är fit for fight snart igen. Tiden får utvisa när jag kan vara på banan helt enkelt.

Jag tränar lite grann. Det är fortfarande helt ostrukturerat och jag tar i efter förmåga. Men det känns väldigt skönt att kunna trampa på spinningcykeln, gå intensivt och jag har även provat att jogga någon kilometer. Det är trots allt smått fantastiskt att jag haft sådan tur i oturen.

Snart får jag cykla här på hemmabanan.

IMG_8092.JPG

IMG_8102.JPG

IMG_8101.JPG

Om finns!

10 grader och regn är väl inget som lockar att gå ut i, men inte heller något som hindrar mig. Det slitna uttrycket ”kläder efter väder” stämmer ändå ganska bra. Och hittills har jag aldrig kommit hem och ångrat att jag faktiskt tog mig ut, snarare alltid njutit av känslan efter.

bild

Dock inte lika lång promenad idag.

Efter den regniga promenaden väntade en ny frukosterfarenhet: Chiafrön som fått svälla i vatten över natten.

IMG_8176.JPG

Superfröna gör sig nog bättre i en smoothie än som gröt.

Även om jag smaksatte med kanel och strödde valnötter över var det ingen smaksensation och trots superfrönas goda effekter (rika på protein, fibrer och omega-3) kommer jag förmodligen hellre fortsätta äta yoghurt till frukost.

Om finns!

Om en stund kommer det en som ska kolla på på min racercykel, som jag med blandade känslor lagt ut till försäljning. Blir den såld kommer jag troligtvis inte att köpa någon ny racer. Då är jag en riktig mountainbiker.

Det känns onödigt att ha en racer stående i garaget, jag har trots allt bara cyklat 5 pass på den i år och ca 10 pass förra året. Min tanke är att istället satsa på en bättre cross. Numer är de så lätta och fina att man skulle kunna ha den som en kombinerad racer/cross.

Köper jag en fin cross och blir läkt vill jag ställa upp i någon av deltävlingarna i cx-cupen under hösten. Men det är under förutsättning att ”om” finns. Drömma går ju!

Cykeltips inför helgen.

Vill ni garanterat ha rolig cykling i helgen?

Ta bilen och packa in cykeln och bege er till Växjös Fylleryd. Fylleryd är ett fantastiskt område med mycket stigcykling. Från enkla flowiga stigar till mer tekniska med mycket sten. De steniga stigarna påminner mycket om Lida Loop terrängen, för er som varit där. Och om du gillar att klocka dig, kom ihåg att starta STRAVA och kör allt på El Plomo (efter att ni har kört ett par varv och lärt er banan en smula).

Uppdaterat: Om ni inte har en MTB så finns det möjlighet att cykla ”Växjö runt”, markerad grus och asfaltsåkning i ca 4 mil. En jättetrevlig runda, enligt mina kompisar som varit där och cyklat. Bra att träna upp sitt slätdrag på också, det bekräftar många av Växjö Velos cyklister som cyklat (tävlat) ”Växjö runt” varje måndag hela vintern och nu är de starka som oxar vilket man inte minst kan se på deras resultat i långloppscupen.

Området ligger nära stan. Så efter cykelpasset är det givet att köpa bröd på PM Bröd och Sorvel.

Cykel på datorn.

Kan ni inte, lik mig, cykla kan ni alltid kolla på världscupen i MTB: XCE fredag kväll och XCO på söndag. Redbulltv.com

Bilder från El Plomo. Fotograf: Mjfoto

_MG_0571

_MG_0583

_MG_0585
_MG_0589
_MG_0592

_MG_0559

Löparskor.

I samband med att jag började jogga/springa/löpa (kan inte bestämma mig för vilket ord som passar bäst att säga) inför hösten 2013 köpte jag nya löparskor. Det var ingen lätt match att hitta en sko, i djungeln av löparskor, som passade just mina behov och mina fötter. Men så här i efterhand kan jag konstatera att jag köpt samtliga tre löpar/promenadskor på sportvaruhuset XXL. Dels för att de har ett stort och bra sortiment och för att jag har fått hjälp av engagerad och kunnig personal.

bild (16)

Det är kul med färg på löparskor!

Jag tycker det har varit bra att ha två par löparskor att variera med. Och nu när jag har börjat promenera mer har jag även känt ett behov av att ha ett par bättre promenadskor som klarar fukt och har ett bra grepp i sulan.

De rosa till vänster: Nike Flywire, riktiga lättviktare (väger under 400 gram paret) som ger en fantastisk lätt fartkänsla. Perfekt att tävla/springa lopp i. Men ger inte särskilt bra stöd till foten. Även snygga och sköna att ha till jobbet eller på fritiden om man så vill. Nackdelen har varit sulans mönster, det fastnar stenar i vilket är väldigt irriterande för mig som har stengångar i trädgården.

De gröna: Jag har trivts bra i mina Asics GT 2000, den är stabil, har drop (högre bak i hälen än fram) och ger ett bra stöd åt mig som pronerar. Man kan nog räkna in de till att vara en lättviktssko,de väger ca 550 g vilket får anses ok. Det kan nog bli ett par likadana nästa gång jag köper löparskor vilket det kan vara time för snart då det sägs att man inte bör ha de för länge eller för många mil. Dämpning och annat slits och gör inte lika god nytta.

De coralla till höger: Salomon XA 3D, mina nyaste skor som jag investerat i främst för att ha som promenadskor när jag går i terräng eller när det är blött och fuktigt ute. Det är en vattentät sko med Gore-Tex membran. Väger ca 750 g paret. Tyvärr, fick jag ett rejält skoskav redan första rundan så jag har inte kunnat använda de efter det!

Hemmabakt knäckebröd.

Efter att ha bakat knäckebröd för första gången och insett hur enkelt det var tänkte jag dela med mig av receptet. Keith hävdade att det var det godaste jag har bakat på länge och åt knäckebröd som man åt mammas nybakade bullar när man bodde hemma.

Recept: 1,5 dl vetemjöl (alt bovetemjöl för glutenfritt) – 0,5 dl kokosmjöl – 1 dl pumpafrön – 1 dl krossade linfrö – 1 dl riven kokos – 3 dl kokhett vatten med någon matsked olja i – flingsalt.

Enkelt att göra: sätt ugnen på 175 grader -blanda alla torra ingredienser – häll på vatten och olja – blanda ihop till en smet – lägg ett bakplåtspapper på en plåt och fördela smeten på pappret. Lägg ett till bakplåtspapper ovanpå smeten och bred med hjälp av händerna eller en kavel ut smeten tunt och jämnt över plåten. Dra av det översta pappret. Skär rutor i smeten till önskad storlek på knäckebrödet. Strö flingsalt på. Grädda i 40-50 minuter eller tills det är helt torkat och kripsigt. Jag hade inne knäckebrödet på eftervärme för att få det riktigt hårt.

Bra energi att börja dagen med. Ihop med starkt kaffe, ett ägg, yoghurt och müsli blir frukosten komplett.

IMG_1412.JPG

Cykelvasan hörs och syns, Funktionärernas roll, utveckla damelit i Cykelvasan.

Jag har noterat och funderat på några saker vad gäller Cykelvasan

Cykelvasan, den största snackisen i sociala medier under helgen.

Nybörjare, amatörer och proffs tog sig igenom de 95 km från Sälen till Mora i lördags. Varumärket Cykelvasan (Vasaloppet) -ett superidrottsevent som har lyckats profilera sig som en tävling, en upplevelse, ett äventyr och en dröm att genomföra.

Berättelser, statusuppdateringar och TV reportage, Cykelvasan har synts överallt. Det har blivit en riktig snackis och alla som varit där vill kunna svara på frågan om en bra Cykelvasaplacering/tid med stolthet.

(Word of mouth) Många av våra kompisar har delat med sig av rus och upprymdhet över lyckade prestationer där de överträffat sig själva. Eller har de uttalat revanschsug inför nästa år. Bilder har delats och tider har skrivits i statusuppdateringar på facebook.

Cykelvasan, Sveriges största mountainbikelopp, sprider glädje och ger inspiration. Det räcker att titta på nedan bild på vår kompis Dan så förstår man.

10351612_10203306389035425_7347663290066884763_n

Stoltheten, utmaningen, drömmen och äventyret -Cykelvasan.

 Bild: Dans facebook.

Varumärket har idag en mer betydelsefull roll för ökad tillväxt och popularitet.

Eftersom jag tycker det är spännande att läsa och lära om varumärke har jag ägnat en stund åt att läsa om Vasaloppets varumärkesarbete. Det som slår mig är funktionärernas roll, hur viktig den är för arrangemangets fortlevnad.

Funktionärsarbetet är en del av varumärket.

Den historiska bakgrunden och kvaliteten är det som Vasaloppet anser som deras största konkurrensfördel. De har som mål att ge förste och siste åkare i mål samma service och uppbackning. Alla deltagare ska känna sig lika välkomna och därför värderas kvaliteten väldigt högt inifrån Vasaloppets egen organisation. Funktionärsarbetet är en stor del i varumärket, läs mer om det gedigna funktionärsarbetet här.

”Som funktionär under sommarveckan är vi alla Vasaloppets representanter och ansikte utåt gentemot deltagarna. Det är därför viktigt att vi känner att vi är en del av gänget, att vi alla kan kommunicera med varandra, att vi hjälps åt, att vi är fria att ta kontakt med ansvariga då vi ställs inför frågor vi inte kan lösa. Vasaloppsarrangemangens funktionärer har ett internationellt erkännande av att vara världens bästa – det ska vi fortsätta vara.”

Utveckla Cykelvasan.

Locka fler tjejer att tävla! I år, likt förra året, var det ca 21 damer som deltog i tävlingsklassen, vilket är färre än de flesta långlopp i cupens tävlingsklasser och på tok för få. Många ibland annat svensk damelit saknades. Varför? Det torde vara intressant för arrangören ta reda på och åtgärda. Så fungerar andra företag – man analyserar brister.

Min egen uppfattning är att tävlingsklassen är för herreliten. Vi damer får vara med på herrelitens premisser. Alltifrån att vi damer får seeda oss till startfållorna på herrelitens tider till att vi startar och tävlar ihop med herrelit.

Enligt mig skulle det finnas en damelitklass med endast damer, vi bör få starta i en grupp och köra tävlingen och avgöra med endast damer. Det, tror jag, kommer att öka intresset för damelit att tävla. På samma sätt tycker jag att det skulle vara i långloppscupen. Det skulle vara jäkligt kul och bli mer taktiskt och rättvist än att ha det som det är idag då det gäller att lyckas komma med och in på snabba herrars hjul. Det skulle också medföra mindre stress, hets och oro.

Men ni är så få, skulle några säga. Ja, man måste börja i rätt ända. Ge oss damer samma förutsättningar så blir vi fler.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: