Enkelt att komma igång med Cykeldatorn.

Både jag och Keith känner oss fortfarande trötta. Men idag var vi tvungna att ut och cykla lite i hopp om att få igång kroppen igen. 

Greppade tag om min nya Garmin, placerade darorn på styret och klickade igång den. Logiskt i menyerna och enkelt, det gillar jag.

Jag var mest sugen på att cykla grusvägar men då Keith helst cyklar stig chansade jag på ett vägval som jag trodde var stig, det var dessvärre ingen stig och vi gick i rejält snårig terräng med cyklarna på ryggen. Jag trodde hela tiden ”snart kommer vägen”. Inte så roade och till slut noll koll på vart vi kunde komma ut, då slog det mig att jag ju hade min Garmin 1000 med en fin karta i. Datorn visade oss närmsta vägen och vips var vi ute på cyklingsbar mark igen. Smidigt.  

Efter SM dvalan.

Vi tycker att det är skönt att vara hemma, upptäcka och ta tag i eftersatta saker. Det är ett lugn i dagarna och inte massor måsten och deadlines.

Men visst var det kul med SM också.

Och jobbigt. 

Och en stor tillställning med massor publik, cyklister, utställare och funktionärer som gjorde festen.  

Foto: Fredric Svensson 

Kladdkakemuffins med blåbär.

Plockade ca 500 g blåbär och ville baka något med de goda bären i. Känns så mycket roligare att baka med blåbär när man själv har plockat.

Recept från Fredriks fika: http://tidningenhembakat.se/bloggar/fredriks-fika/sega-och-sota-blabarsrutor/

Jag gjorde istället i muffinsformar.      

Sista passet som guider på Isaberg.

Det kändes vemodigt på passet idag. Sista guidningen på Isaberg.  

Nu är träningslägret slut för denna gång. Fem dagar går snabbt, i synnerhet när man har roligt på en cykel.

Men samtidigt märktes det på alla att det har tränats hårt i veckan. Vi var trötta till mans. Och gruppen beslutade att köra någon halvtimme kortare än övriga dagar.

Jag var helt slut i kroppen och började dagen med illamående. Har lärt mig under året att det beror på vätskebrist så efter att jag hade hällt i mig ca en litet vatten kändes det bättre. Dock behöver jag vila, massage och mat för att förhoppningsvis få bra återhämtning. Jag har cyklat ca 15-16 h sedan i söndags och det är mycket mer än jag numer är van vid.

Dagens pass

Keith hade rekat en stig och grusvägsrunda utanför berget. Han hittar otroligt bra och det finns fina möjligheter att åka långa härliga MTB rundor.

Det var ingen som gjorde anspråk på några fartökningar eller andra utmaningar. Lagom var tillräckligt och alla blev lättade över att vi inte hann med den sista långa stigningen på grusväg. Väl tillbaka på parkeringen utanför Höganloft var vi glada att vara i mål men samtidigt trist att den efterlängtade träningsveckan redan tagit slut.

Bakkväll.

Jag har saknat en hemmakväll med tid och lust till bakande. Tog igen det till viss del och bakade knäckebröd, blåbärskladdkakemuffin och vanliga kladdkakemuffins.     

Lägerrunda och långpass.

Keith körde en grupp idag. Och ni som cyklade med honom såg säkert lite kantareller?! De kan ni nu se på min tallrik. Verkligen sommargott.

Träningsläger torsdag.

Förutom tre punkteringar och en som körde vilse vart passet bra. Det har glädjande nog anslutit många till våra pass.

Vi har haft siktet inställt på att cykla ca tre timmar och det har vi i stort sett lyckats med. Vissa pass har haft inslag av fartökningar och jag har känt mig någorlunda stark.

Idag körde vi bland annat ett varv på gula leden i Gnosjö. Det är ca 3,5 km teknisk stig som PO har byggt. Riktigt fint och otroligt krävande. Även om jag var trött svarade benen vilket är ett gott tecken.  


Jag fick brått tillbaks till Isaberg för nästa cykelpass då jag hade bestämt träff med min icke cyklande kompis Charlotta.

Charlotta är en stor inspiratör för mig och hon är alltid full av energi. Hon jobbar på 3M och idag hade hon deras skyddsglasögon med sig, det ska bli kul att testa som cykelglasögon.

Jag hade planerat för att visa hur växlar och bromsar fungerar på cykeln men det behövdes inte. Vi cyklade vita leden och hela blå (även sista nerfarten) plus lite av SM banan. Inga problem för en talang.

Vi njöt en liten stund vid Bjärsvedsklint.  

Det blev långpass på ca 4 timmar för min del.

Present till mig själv.

Jag brukar köpa något till mig själv efter varje tävling. Jag känner mig på något sätt värd något extra då.

Nu när jag inte tävlar så mycket passar jag på att köpa något rejält. 


Man ska inte åka genom nylagt oljegrus.

Jag såg inte och fick asfalt på hela mig, på hjälmen och på hela min nya cykel. Det trängde genom kläderna och in på huden.

Men med hjälp av Puttes rekommendation om asfaltsbort blev både jag, hjälmen och cykeln rena till slut. Kläderna vet i sjutton, de får jag ev offra.

Ledare på träningsläger

Hade en trevlig grupp med cyklister med ut på en 6-mila runda idag. Några skauningar, några från Jönköping och ett par från trakten. Tre timmar i behagligt tempo. Själv kände jag mig ganska pigg vilket var överraskande och roligt.

Födelsedag.

Jag har också fyllt år idag och känner mig tacksam för att jag får möjligheten att bli ett år äldre. I övrigt betyder födelsedagar inget speciellt för min del. Men jag blev glad över att få besök av svärmor och svärfar som hade en hembakt jordgubbstårta med sig. Älskar ju hembakt.

Träningsvecka. 

Natten efter jag har tävlat brukar jag alltid sova dåligt. Det är som att kroppen inte får ro, så blev det även denna gång.

Som jag skrev igår har vi träningsläger på Isaberg denna veckan så igår vart det 2,5 h lugn cykling.

Idag när jag parkerade bilen på Isaberg vräkte regnet ner. Jag hade inga regnkläder med mig och eftersom temperaturen var låga 13 grader beslutade jag mig för att vända hem igen. Nio mil i bil gjorde inte min förmiddag.

Men de andra 21 cyklisterna trotsade regnet. Starkt!


Jag fick tillslut ett fint 1,5 h pass på crossen. Kändes rätt ok i benen så imorgon hoppas jag på att kunna trycka på lite.

För övrigt är jag tävlingssugen igen och  funderar på Motalas långlopp den 1a augusti.

Mitt SM i MTB XCO 2015

11754879_395890300610171_5610376668471266735_o

Bild: mountainbikesms facebook.

I söndags var det min andra tävling i MTB XCO (tekniskt varvlopp), jag brukar tävla i MTB XCM (långlopp) och det var mitt första SM i mountainbike.

Jag ville verkligen vara med för att vi har jobbat med arrangemanget under en längre tid, Keith har planerat banan och för att kroppen var ok.

Om jag fick göra om tävlingen hade jag gjort annorlunda i starten.

Tävlingen började några hundra meter på gräs för att sedan gå in i skogen i en stigning på hundra höjdmeter i 21 serpor. Med min erfarenhet från den andra XCO tävlingen (förstamajloppet i Kvänum) jag har kört är att det går ruskigt snabbt i starten och att det är viktigt att vara långt fram. Jag har haft svårt med den typ av start och därför jobbat med en bild i huvudet om en bra startposition. Jag vet nämligen med mig att jag har cyklat bra i serpentinerna.

Planen gick för bra. Adrenalinpåslaget var så stort att jag inte kände att jag tog ut mig på tok för mycket när jag lade mig på Jenny Rissveds (heltidsproffs) hjul i inledningen av backen. Så när det brantade till i sjätte-sjunde serpentinen fick jag en sådan mjölksyraskuld och blev omåkt av fem tjejer. Det kändes som sirap i benen.

Så hade tävlingen kunnat göras om hade jag gjort annorlunda i starten.

Mjölksyraskulden blev dyr

Det vart tungt första stigningen. Ännu tyngre när ytterligare en tjej, Sara Öberg, körde om mig efter serporna ute på gräset. Jag fick ge allt för att försöka hänga på henne, jag upplevde att hon grillade mig samtidigt som det var bra att ha henne som farthållare framför. Sara fick kedjebekymmer och jag gick därför om, hon kom i kapp och gick om mig. Andra varvet var syraskulden fortsatt hög och jag funderade inte bara en gång på hur jag skulle orka sju varv. Men jag låg klistrad på Saras hjul och kände att jag återhämtade mig sakta men säkert.

Plötsligt vände det.

Så i backen ut på tredje varvet kom krafterna tillbaks och jag körde om Sara som inte svarade.

Ungefär där började jag köra mer stabilt och enligt Keith så såg han tydligt på min cykelstil att jag fått kraft. Han hejade på vid varvningen till fjärde varvet och skrek typ ”nu cyklar du underbart, fortsätt så”. Jag drog iväg från Sara men lyckades inte ta in tillräckligt på femte tjej, Linn.

Publiken

Det var verkligen bra tryck i publiken utmed banan. Jag hörde mitt namn och era hejarop många gånger vilket såklart var helt fantastiskt kul. Vi tror att det var 3500-4000 pers på plats. Jag hörde också Ola som älskar nedförs (från AOK) skrika  ”släpp bromsarna” i Ragnarök som lutar -39 grader. Någon kvinna skrek ”låt cykeln jobba”. Det är faktiskt bra med påminnelser under tävling så tack för tips.

Ja publiken var helt galet bra.

Höll in till mål

Jag blev som sagt själv vid varv tre och höll min position ända in till mål. Undvek precis att bli varvad av proffset Jenny som jag uppfattade gick i mål när jag begav mig på mitt sjunde och sista varv. När man blir varvad får man inte fortsätta och samtliga efter mig vart varvade därför blev det sista varvet lite avslaget och jag var inte bara lite trött -jag var jäkligt trött. Men ändå ville jag inte att SM skulle vara slut, det var så himla kul att vara tillbaks på banan.

Cykeln höll.

Min nya Trek Superfly är fantastisk och passar mig och min åkstil perfekt. Jag hann precis tänka på hur skönt det var att slippa cykelbekymmer under loppet, så började växlar och kedja att hoppa och jag fick inte ordning på det utan började springa med cykeln och var inställd på att springa in i mål. Men efter ett nytt försök så hoppade allt igång och jag kunde cykla i mål.

Det var lite teknikaliteter som inte fungerade före tävlingen men de hjälpe Benny på Trek och Pelle, min mekaniker mig med. Tack så himla mycket. Man är lite utelämnad när något inte fungerar precis före en tävling så det är guld värt att få den hjälpen.

Formen då?

Hur som helst är jag inte tillfreds med formen. Jag har faktiskt aldrig varit i sämre cykelform sedan jag började tävla i cykel för några år sedan. Men det är inget konstigt med det i och med att min kropp inte tål att tränas hårt eller mycket utan fungerar bäst med lagom träning. Lagom räcker inte i damelitklungan i Sverige, samtliga fem som kom före mig är satsande och vältränade. Varav två av tjejerna är proffs (har cykling som jobb).

Glad.

Jag vet att jag skulle vara nöjd med genomförd tävling. Men helt nöjd är jag inte dock väldigt, väldigt glad att kunnat vara där och vara med på tävlingsbanan.

Efter målgång

Alexandra Engen mötte upp med en bamse kram och sade -Du är min idol (hon vet om min olycka). Jag svarade med -Du är min :)

Alexandra tog hem silvret och Hanna Bergman bronset.

Ny vecka och läger på Isaberg 


Bara några små spår av helgens fest. Det är ännu tyst och öde här på Isaberg. Lite SM baksmälla.

Men klockan tio drar vårat träningsläger igång. Klockan tio var dag cyklar vi ihop. Alla välkomna.

Tack för idag.

Nu är klockan efter midnatt och vi ska sova efter en hård dag. Först ladd, tävling och efter det städa och bära grejer.

Tävlingen gick bra. Jag lovade mig själv att vara nöjd med att ta mig igenom.

Det var kul att kunna ha nummerlapp på igen. Sexa i damelit på SM i MTB XCO 2015. Tack alla som hejade på. Skriver mer under veckan om loppet och om SM. 

Imorgon är det min tur att tävla.

Mina vänner. Imorgon är det dags för mig. Äntligen måste jag säga. Det känns kul. Ikväll känner jag igen mig lite mer som ”förr”. Lugn och förväntansfull. Tidigare i veckan har jag varit nervös och känt mig lite orolig inför tävlandet.

Körde ett sista varv på banan före jag åkte hem ikväll. Den var sig lik och jag kände att det var lika kul som vanligt.

Detta är mitt mål för imorgon: gå i mål. Lite ospännande kanske men efter det jag gått igenom under året känns det stort nog. Sedan kommer jag givetvis att göra allt jag kan och ta ut mig så gott jag kan. 
Det har varit många underhållande fighter där ute på banan idag. Kul att titta på. I damer 30 var Ann Berglund i ledning från start och hade Cecilia Thomasson jagande tätt efter. Men efter något varv fick Ann problem och Cicilia blev först över mållinjen med sin rosa Trek Superfly.   Peter G från Värnamo fick förstklassig langning av pappa Lasse. Men Peter kan själv och tog en klunk i sin egen flaska.   Mackan representerade Gnosjö FK på ett storstilat sätt. 

I herrar 40 var det en tät kamp mellan flera cyklister.  
Och så min egen hejarklack som är på plats. Niklas (min bror) och Amanda (brorsdotter).

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare

%d bloggare gillar detta: